Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
ehuru du visste, att han skulle möta er der.
Också skall ingen få veta eller ana, huru dyrt jag köpt
din lycka. Det gör ingenting, ... jag skall tåligt
vänta; . . . kanske blomstrar den der stafven för
mig en gång också.
Gabriella.
Jag begriper inte dina underliga meningar,
Anton; och är sannerligen mycket missnöjd och
ledsen på er allesammans, både för er orättvisa emot
Arnman, och för er motvilja till min
Götheborgs-rcsa, hvaråt jag så mycket gladt mig. Men säg mig,
Anton, . . . hvad är det för en lycka du talar
om? . . .
Anton.
Alt frälsa dig från Jaktlöjtnanten, vet jag! . . .
Du känner inte, du, . . . hvilket rysligt vidunder
skulle uppsluka oss alla, om du trädde i brudstol
med honom. Men du gör ju inte det! (smekande
hennes händer och kinder.) ... Du lyder ju mig!
. . . Du, Ella, kan inte göra något mindre, för det
jag uppoffrar min salighet för dig.
Gabriella.
Tyst, min stackars Anton, tyst! . . . plåga dig
inte med sucFna grubblerier.
Anton.
Jag, ser du, jag lider mer, än du fattar och
begriper. Ack, Ella! om du kände alla de strider,
jag haft för din skull, så ville du visst göra något
för mig igen. Men mina tårär, mina suckar,
mina böner, de räknas blott af min fader och min
moder, de blå böljorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
