Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Gabriella.
Snälla Anton! . . . jag blir så ängslig om du
talar så der. Inte vill jag att du skall lida för min
skull; ... jag håller ju så hjertligt af dig, när du
är god och förnuftig; . . • men nu gör du mig
bara bedröfvad.
Anton.
Gråt inte, Ella; . . . tårar har jag nog sjelf.
Jag tycker inte om tårar; — annars borde jag
gråta natt och dag; . . . men jag sjunger i stället,
jag: (han sjunger med klagande röst)
"Jag är väl ingen riddare, fast eder synes så;
jag är den stackars Necken i böljor de blå,
i forsar och stridande strömmar! —
Min boning den ståndar allt under en bro,
der ingen kan gånga, ej heller kan ro,
och ingen kan få hus öfver natten."
Gabriella.
Sjung inte den visan, kära Anton; ... det låter
ju så sorgligt, som du sjelf vore den klagande Necken.
Anton (med hemlighetsfull min).
Ja, ... ser du, . . . jag har väl aldrig ännu
sagt det för någon, men som du alltid är snäll och
lyder mig, så skall du ,få veta, att jag utrönt, huru
jag blef bortbytt vid min födelse. Jag är inte
Anton, jag inte, — det är ban som klagar dernere —
jag, ser du, jag är Necken som klagar häruppe, för
det jag blifvit dömd att vara skild från min fader
och min moder, de blå böljorna. Men det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
