Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
af deras olyckliga belägenhet. Ni har sjelf sagt, att
Birgers hustru har en stark och ovanlig själ, — och
i sanning! — deri har ni rätt! men hon är likväl
menniska, min mor, och dertill qvinna, med ädla
och upphöjda känslor, hvars krafter dukade under,
när hon såg mannen, — för hvilken hon offrat
hela sitt lifs frid, och för hvilken hon in i sista
stunden, hoppades räddning, — utföras till döden såsom
den gröfsta förbrytare.
Fru Arnman.
Hvad säger du, barn, var hon närvarande vid
afrättningen? . . .
Arnman.
inte vid afrättningen! — Men hon hade nyss
lemnat dem i fängelset, när hon på gården säg dem
bortföras. Genast dignade hon sanslös i den inte
mindre olyckliga Gabriellas armar, som stod
öfvergifven och utan bistånd i detta fasans ögonblick. Det
skar mig i hjertat, och jag tvekade ej, att gifva
den enda hjelp och räddning som var möjlig. Med
största varsamhet blef hon genast nedförd i båten,
— men döden tycktes mig redan satt sitt insegel
på den arma makans anlete, och om jag icke velat
ha ett menniskolif på mitt samvete, så var det
omöjligt att i aftons föra dem ända till Tistel-ön. Se
der, min mor, — orsaken, hvarföre jag tillsvidare
beredde dem en fristad på vår vindskammare. (fattar
ömt hennes hand.) Säg mig nu, . . . hade jag väl
varit er son, om jag handlat annorlunda? . . .
Fru Arnman (rörd).
Du har ett godt hjerta, min Arve! . ■ . Gud
välsigne dig! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
