Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Amman.
Ni säger, min mor, att jag lagt mig ut för dem;
— säkert vet ni likväl, att jag för gubben aldrig
kännt någon misskund, — men att sonen Birger,
genom det myckna goda, ban de sednare åren
åstadkommit, förvärfvat sig anspråk på ett mildare
bedömande. Jag har redan nämnt för er, att han var
den hemliga hjelparen, hvars bemedling och
penningar, jag har att tacka, för det jag erhöll sysslan
efter far; — Likväl var det endast de arma
qvinnornas gemensamma böner, — och, jag tillstår det
gerna för er, — min oförsvagade kärlek till
Gabriella, som bevekte mig, att medverka till nåd för
denna syndare.
Fru Amman.
Älskade barn! Gud bistå dig! ... må denna
syndiga kärlek inte bli saker till din olycka! . . .
Amman.
Frukta inte min goda mor! . . . någon
förbindelse mellan mig och denna arma flicka, kan nu
mera inte vara min önskan; — men den kärlek
till henne, som slagit rot i min själ, hvarken ni
får, eller kan beröfva mig. På afstånd vill jag
vara hennes beskydd, — ingenting vidare; . . . det
har jag lofvat er, och skall äfven troget hålla! . . .
Fru Amman.
Ja, du har alltid varit en förnuftig och lydig son,
kära Arve! — och förtjente nog denna glädje, som
nu blir dig beröfvad. Jag kan nog förstå, hvad
ditt hjerta blöder, och ville för din skull gerna
älska den stackars flickan; — men, Gud förlåte mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
