Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställning angår därföre så godt som uteslutande organisationen af
den »styrande» eller »förvaltande» centralmyndigheten enligt den
begränsning af dessa begrepp, som en senare tids åskådning
fastslagit, och upptar rörande den kungliga domsmakten ej mer än
hvad som för sammanhangets skull varit nödvändigt.
Den kronologiska begränsningen af ämnet beror naturligtvis
därpå, att jag anser den ifrågavarande perioden i centralförvaltningens
historia liksom i så många andra afseenden utgöra ett helt för sig.
Utgångspunktens fixering till Gustaf I:s tronbestigning torde
knappt behöfva motiveras. Om det är en fastslagen sanning, att
denne konung uppbyggde Sveriges statsordning på nytt från
grunden, så gäller den sanningen ej minst i fråga om centralregeringens
organisation. Anmärkas må endast, att det naturligtvis i alla
händelser skulle hafva varit fördelaktigt, om en någorlunda utförlig
framställning af den svenska Medeltidens organisatoriska utveckling
på centralregeringens fält hade kunnat ställas såsom bakgrund till
den med Gustaf I begynnande hufvudundersökningen, men bristen
på förarbeten har gjort detta omöjligt; det skulle hafva kräft ett
ingående källstudium äfven för Medeltiden, alltså föranledt en
ytterligare nästan obegränsad utsträckning af undersökningen tillbaka i
tiden. Jag har därföre nödgats inskränka mig till att inledningsvis
gifva en kort öfversikt af grundkarakteren i Medeltidens
organisatoriska principer inom detta område.
Skälen till att året 1594 satts som afhandlingens slutgräns
skola framgå af själfva framställningen. Med detta år afslutas ett
skede i den svenska förvaltningshistorien af säregen karakter, det
skede då det rent personliga konungadömets oförmåga att utfylla
statsstyrelsen blir uppenbar och organisationsprincipen därföre på
allvar vinner insteg åtminstone i teorien, men blir ett program för
den maktsträfvande aristokratien, som i viss mån är riktadt mot
konungamakten. Under den brytningstid, som tager sin början med
Sigismunds afresa från Sverige år 1594, mognar konflikten mellan
aristokratien och det nationella konungadömet, företrädt af hertig
Karl, den aristokratiska strömningen kväfves i blod, och
konungadömet återvinner i Karls person sin gamla styrka samt tar nu
själf ledningen af ett organiserande arbete men ger detta en
väsentligen annan karakter, än ansatserna under 1500-talets senare
hälft hade ägt.
Hvad som ofvan blifvit sagdt om bristen på förvaltningshistorisk
litteratur i allmänhet gäller ej minst om perioden 1523—1592.
Forssells banbrytande forskningar i 1500-talets inre historia hafva i
allmänhet icke sträckt sig till den centrala förvaltningens former
och kunna därföre endast medelbart komma min undersökning till
godo, i den mån de äro af grundläggande betydelse för
uppfattningen af tidehvarfvets allmänna karakter. Endast i sitt äldsta
arbete, Bidrag till historien om Sveriges förvaltning under Gustaf den
Förste (Ak. afh., Sthlm 1866), berör denne forskare äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
