Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Tyska idéer för organisationen: beställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förnäma later. Men de betraktade alla tjänsten hos
konungen med helt andra ögon än den svenska adeln. Den svenska
adeln var genom sociala och ekonomiska förhållanden vid denna
tid föga användbar för en direkt och trägen statstjänst, framför
allt en sådan i konungens hof. Den var en jordadel,
jordbesittningen skänkte den ett ekonomiskt oberoende och band på samma
gång adelsmännen vid deras gods i landsorten. De från
unionstiden nedärfda traditionerna om adelns ställning i samhället gjorde
den ytterligare obekväm för en regelbunden konungatjänst.
Främlingarna åter hade kommit i det direkta syftet att vinna sitt bröd
och sin lycka af denna tjänst. Det var för dem en naturlig sak
att helt och hållet ägna sig åt den samma, mot det att de af
konungen erhöllo tillbörlig aflöning.
Främlingarna blefvo således kungliga tjänstemän ex professo,
och deras åligganden och förmåner blefvo i öfverensstämmelse
härmed ordentligen stipulerade. Inom Tyskland hade vissa
bestämda former blifvit utbildade för en tjänstemans anställning.
Denna skedde genom en skriftlig öfverenskommelse mellan fursten
och hans blifvande tjänare, ett kontrakt af privaträttslig natur,
innehållande hvardera partens förpliktelser till den andra.
Kontraktet inrymde således, från den anställdes synpunkt sedt, dels
de åligganden han åtog sig, dels de rättigheter, speciellt i fråga
om aflöning, hvarom han försäkrades. En dylik »Bestallung»
kunde, i full öfverensstämmelse med sin privaträttsliga karakter,
begränsas till en fixerad tidrymd, efter hvars förlopp den
naturligtvis kunde förnyas, men ibland också affattas på obestämd tid[1].
Äfven i Sverige var, på grund af hela konungadömets
personliga karakter, förhållandet mellan konungen och hans tjänare
af privat art, men det hade hitintills icke varit vanligt att reglera
det i dylika bestämda former. Endast undantagsvis finner man
exempel på att sådana blifvit använda under konung Gustafs
föregående regeringstid, och sannolikt var det egentligen endast
vid anställning af tyskar, som de förekommo[2]. Nu, då tyska
tjänstemän började anställas i massa, blefvo de för dem regel.
Såväl Pyhy själf som hans landsmän på högre eller lägre poster
erhöllo skriftliga beställningar, ofta på viss tid, mot hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
