Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig. Inga andra nya anstalter kommo i fråga än sådana,
som öfverensstämde med den personliga regeringens karakter.
På det förolyckade regementsrådet spilldes aldrig ett ord. Men
den tanke, som legat till grund för detsamma, att binda konungens
rådgifvare vid stadigvarande tjänstgöring i centralregeringen,
motsvarade dock ett faktiskt behof af mera framstående och
användbara organ för denna regering än de, som funnos inom kansliet
och kammaren. Den upptogs också vid den stora riksdagen i
Västerås år 1544. Riksrådet hemställde — säkerligen med
anledning af en kunglig proposition, som dock nu är förlorad —
i ett betänkande af 19 och 20 jan., att hädanefter alltid två
rådsherrar skulle följa konungen åt. Aflösning skulle ske hvarje månad,
och sex dylika grupper af hvar och en två rådsherrar ordnades[1].
Då vid denna riksdag tre nya rådsherrar afgåfvo sin rådsed,
inrycktes i den också en förbindelse att gå konungen tillhanda
i både in- och utländska värf[2].
Om ett fast rådskollegium såsom konselj eller förvaltande
ämbetsverk var här icke egentligen tal[3]. Man sökte endast
sörja för att konungen alltid måtte hafva ett par rådsherrar att
tillgå såsom medhjälpare i de ärenden och på det sätt, som
omständigheterna kräfde, utan att reglera själfva deras
tjänsteställning. Redan förut hade ju rådsherrar, ehuru endast tillfälligtvis,
mottagit olika uppdrag i centralregeringen. Hädanefter skulle de
regelbundet inställa sig för att stå konungen till tjänst, men arten
af denna tjänst lämnades som förr obestämd och obegränsad.
Att konungen skriftligen stadfästat detta förslag, är icke
kändt[4]. En definitiv bestämmelse af sådant slag måste dock
hafva kommit till stånd, ty några månader senare finner man
konungen åberopa en sådan såsom gällande. Det sker i en
skrifvelse till rådsherren Birger Nilsson[5], hvars innehåll äfven i
öfrigt tyder på att försök vid denna tid gjordes till planens
verkställande. På Birger Nilssons anhållan tillåter konungen honom
att uppskjuta sin inställelse vid hofvet. Han var således
egentligen skyldig att vid ifrågavarande tidpunkt tjänstgöra, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
