- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
103

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560) - Kansliet - Det svenska elementets öfvervikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarstående sedan tidigare år[1]. Dionysius Beurreus har ej heller
nu hänförts till dem.

Ej mindre otydlig än det tyska kansliets begränsning från
öfriga beställningsmän är fördelningen mellan sekreterarnes och
skrifvarnes grad inom detta kansli. Valentin och Burwitz förde
med säkerhet sekreteraretitel under hela sin tjänstetid[2]
däremot icke G. Norman, synbarligen emedan han intog en än
mera upphöjd ställning —, men hvilka af de öfriga som burit
den, måste på grund af källornas torftighet lämnas därhän[3].

Med all reservation för den ofullständighet, som kan
vidlåda dessa uppgifter om sammansättningen af det tyska
kansliet, synes man dock kunna draga den slutsatsen, att detta icke
ökats i samma grad som det svenska. Proportionen mellan de
båda förändrades alltså väsentligt till det senares förmån, något,
som ju väl harmonierar med regeringens allmänna emancipation
från de främmande elementen.

*



Det var ej blott kvantitativt, som den tyska kontingenten
inom konung Gustafs kansli förlorade sin dominerande ställning.
Äfven kvalitativt ägde en liknande förskjutning rum.

Medan de mest framstående tyskarne, Norman och
Valentin, gingo bort utan att ersättas af jämngoda efterträdare,
blef bland svenskarne den administrativa fackkunskapen allt
bättre representerad. Till betydlig del rekryterades visserligen
det svenska kansliets så väl som kammarens personal direkt
från skolestugorna[4], och om den utbildning, som »djäknarne»


[1] Bland dessa Ezechias Gippert »Kantzelisekreterer», som ej var
upptagen 1557. Försvunna sedan detta år äro Elias Eisenberg och M. Hemming.
RKB.
[2] Valentin betecknas såsom sekreterare i de flesta lönelängderna och
oupphörligt i kon:s bref. J. Burwitz står såsom sekreterare bland de svenska
sändebud, som afslutat traktaten med Lübeck 31/7 1546, Sveriges Traktater IV:
294. Jfr föregående sida, not 4.
[3] De tyska kanslitjänstemännen omtalas vida mera sällan än de svenska
i konungens bref, och när de nämnas, är det — med nyss angifna undantag —
vanligen utan titel. Bland anteckningame i Titularreg. är det ett par, i hvilka
sekreteraretiteln användes, men detta torde näppeligen få anses såsom ett
säkert bevis på att vederbörande verkligen regelbundet förde den. Jfr s. 101,
not 4, och ofvan not 1.
[4] Kungliga bref om djäknars insändande från skolestugorna exempelvis
22/3 1544, maj 1544, 8/7 1544, 22/6 1545, GR XVI: 149, 302, 465, XVII: 398,
29/9 1547, 16/8 1559, Thyselius, II: 319, 409.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free