Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biträda konungen i viktiga ärenden, särskildt sådana af fredlig
art, och när han å dennes vägnar något befallde, skulle alla
visa honom hörsamhet. Uppenbarligen är det den sedan Ture
Jönssons tid obesatta rikshofmästarevärdigheten, som härmed
återupplifvas, blott med en förstärkning af titeln till »öfverste»
hofmästare i enlighet med den af Pyhy införda terminologien.
Emellertid torde det också hafva varit meningen, att den nye öfverste
hofmästaren skulle få förrätta verklig tjänst vid hofvet i helt
annan utsträckning, än rikshofmästaren på sin tid hade gjort;
man förutsatte till och med, att han regelbundet skulle vara hos
konungen tillstädes. Endast vid synnerligt förfall finge han lämna
hofvet, och skulle då alltid en af de närmaste följande
dignitärerna träda i hans stad och ställe.
Den förste af desse var riksens marsk; Svante Sture
står antecknad såsom sådan. Marsken borde i alla krigssaker
intaga en ställning, motsvarande öfverste hofmästarens i fredliga
värf, anskaffa förråd, hålla krigsfolket i lydnad, sörja för dess
besoldning och förläggning. Ovisst är, om man för honom tänkt
sig någon stadigvarande tjänstgöring; det befanns nämligen nödigt
att särskildt föreskrifva, att han vid krigsutbrott skulle inställa
sig hos konungen. Emellertid innebär instruktionen otvetydigt
ett försök till modernisering af det gamla marskämbetet. Men
på samma gång man sålunda ville göra detta mera effektivt i
administrativt hänseende, återknöt man ock dess ursprungliga
förbindelse med själfva hofceremonielet: marsken skulle leda alla
slags ryttarelekar och tornerspel vid hofvets fester, i allmänhet
hafva inseende med anordningen af alla högtidligheter vid
detsamma, med ceremonierna vid främmande sändebuds
mottagande, o. s. v.
Dylika hofsysslor ålades också öfverste kamereren
— Sten Eriksson[1] — och blefvo för honom afgjordt hufvudsak.
Medan endast en obestämd erinran ägnas åt hans allmänna
rådgifvareplikt, talas för öfrigt ej alls om några administrativa
åligganden i egentlig mening, men väl om att han skulle sörja för
husrum och underhåll åt främmande sändebud, tillse, att dessa
erhölle audiens och afsked, ansvara för de kungliga gemakens
tillbörliga dekorering och möblering vid festligheter, o. s. v.
Öfver hufvud taget voro dessa tre ämbeten tämligen svagt
reglerade och skilja sig icke mycket från de gamla aristokratiska
titulärvärdigheterna. Detta visar sig också i en bestämmelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
