Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Främst sättes drotsen med det traditionella omdömet, att
hans ämbete var förnämst i riket. Man syntes också ämna mer
än hitintills omsätta denna höga rang i praktisk verksamhet.
Drotsen skulle, bestämdes det, så vidt möjligt alltid uppehålla
sig i Stockholm, tvifvelsutan för att deltaga i regeringsarbetet,
och skulle på grund af den nuvarande drotsens höga ålder —
man förutsatte således, att N. Gyllenstjerna äfven under
Sigismund skulle få behålla ämbetet — en eller två medhjälpare stå
vid hans sida. Dock specificeras ej närmare hans uppgift.
Åt marskens ämbete vågade man tydligen icke riktigt
gifva någon större administrativ betydenhet på grund af antipati
och misstroende mot dess innehafvare, Fleming. Det talas om
att han var adelns högste chef och själfskrifven fältöfverste öfver
rikets krigsmakt, men ett uttryckligt yrkande framställes också,
att på grund af ridderskapets och krigsfolkets animositet mot
honom en annan skulle sättas till fältöfverste i hans ställe. För
öfrigt förmäldes intet om förvaltningsåligganden för marsken,
ehuru han otvifvelaktigt tänktes såsom målsman för härväsendet.
För denna förvaltningsgren voro dessutom åtskilliga lägre
ämbeten afsedda: krigsöfverstens fältmarskalk, öfverste löjtnant,
knekteöfverste, knektelöjtnant, hvilka skulle vaka öfver
ordningen bland krigsfolket och sörja för att detta erhölle sitt
underhåll[1]. Om de äro att fatta såsom officerare i fälthären eller som
administrativa centralorgan, är dock ej fullt tydligt.
Kanslern ställdes i spetsen för kansliet, om hvars
ordning och personal i samband härmed åtskilliga föreskrifter gåfvos.
Amiralen skulle likaledes förestå flottans förvaltning med
biträde af en underamiral, som i hans frånvaro hade att fungera
i hans ställe.
Åt skattmästare och kammarråd öfverlämnades
slutligen finansförvaltningens ledning. Under förutsättning att de i
regel måste komma att uppehålla sig i Stockholm borde de
insättas i slottslofven därstädes och en af dem alltid stå drotsen
och hans medhjälpare till tjänst.
Utom för dessa ledande centrala ämbeten upptog förslaget
äfven instruktioner för vissa högre ämbeten i landskapen,
lagmän, ståthållare och landshöfdingar, slottsherrar, äfvensom några
poster, som stodo i närmare eller fjärmare förbindelse med
centralstyrelsen: mönsterherrar, öfverste tygmästare, stallmästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
