Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen - Personal: kansler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfständighet betonades icke så direkt som förut. De borde förvalta
sina poster efter vederbörliga instruktioner, och skulle regeringen
beflita sig om att dessa efterlefdes.
Konungens kraftyttring var emellertid förspilld. Hvarken
hertigen eller rådet fogade sig. Till slut fann man sig tvungen
att för tillfället uppgifva hela planen på en detaljerad
regeringsordning. För att dock åtminstone principen för den blifvande
regeringens i Sverige ställning måtte blifva klar, föreslog rådet,
att konungen skulle utfärda en kortfattad fullmakt för densamma[1].
Sigismund upptog tanken, men det visade sig snart, att
svårigheterna ej därmed voro kringgångna. Hertigen vidhöll sin
fordran att förordnas till fullmyndig riksföreståndare och förkastade
konungens fullmakt, när han däri endast insattes i regeringen
jämte rådet[2].
Slutet blef, att konungen den 28 juli utfärdade en fullmakt,
som fortfarande var byggd på principen om samregering mellan
hertigen och rådet, men erkände den förstnämnde såsom den
förnämste i regeringen. Innan hertigens å nyo framställda
anmärkningar hunnit fram till Sigismund, hade denne afseglat[3].
Vid sidan af regeringsfullmakten hade också instruktioner
för ämbetena blifvit uppgjorda. En »ordning och undervisning»,
innehållande bestämmelser angående ungefär samma ämbeten,
som upptagits i rådets första förslag, och i allmänhet
öfverensstämmande med detta, föreligger af 22 juli[4]. Det torde dock
vara ovisst, om den blifvit af konungen fastställd.
Vida viktigare var, att Sigismund till slut i enlighet med
sin ursprungliga plan före afresan vidtog sina åtgärder för att
kringskära den blifvande regeringens myndighet. Ståthållare
förordnades på slotten och i landskapen, därtill utsågos i allmänhet
personer, som kunde anses befinna sig på spänd fot med
regeringen, och de erhöllo delvis uttryckliga instruktioner, som
ställde dem oberoende af denna. För centralförvaltningen gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
