Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594)
- III. Kammaren
- Personal: öfverste räntmästare (tesaurarius, kamerer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När titeln öfverste räntmästare visar sig i förteckningen
öfver hertig Eriks svit på den planerade friarefärden till England
år 1560, finnes ingen antydan om dess betydelse. Genom själfva
namnet anknyter sig dock denna värdighet otvetydigt till den
förut förekommande titeln räntmästare, och öfverste räntmästare
bör alltså närmast beteckna en högre funktionär af samma art
som räntmästaren, d. v. s. för uppbörd och utgift af konungens
kontanta inkomster[1].
Äfven när sedermera Gabriel Kristersson uppträder såsom
faktisk innehafvare af öfverste räntmästarens ämbete, stå till en
början inga närmare upplysningar om detta att vinna[2]. Först i
hofordningen föreligger en instruktion för det samma.
Enligt denna skulle öfverste räntmästaren öfvervaka hela
riksens uppbörd i penningar och varor och infordra alla
restantier, vidare draga försorg om de inhemska varornas försäljning
och om inköp af sidengewant, kläde och annat, som för hofvet
samt krigs- och slottsfolket behöfdes, och ändtligen förestå samt
ansvara för aflöningen af hela denna personal[3]. Hans åligganden
rörde alltså verkligen uppbörd och utgift, men icke blott i
[1] Jfr ofvan s. 121 och 133.
[2] I det (s. 135, not 3) anförda brefvet af 7/4 1561 säger sig konungen
halva haft för afsikt att låta G. Kristersson resa till herremötet i Arboga, men,
heter det, »kunne vi väl tänke, att uti Stockholm vill nu blifve mycket till att
göre, som för nöden vare vill att beställes skall. Är fördenskull vår gunstige
vilje och begären, att I samt med Lars Fleming ville där kvar förtöfve, efter
som I kunne tänke makt uppå ligger och nödtorften kräfver.» Att det var
kammarärenden, som konungen åsyftade, synes framgå af sammanställningen
med Lars Fleming, som nu var kammarråd (se nedan s. 225). Längre fram
är det såsom ståthållare på Stockholms slott, som herr Gabriel brefväxlar med
konungen (RR 8/10, 10/10, 8/11, 23/11 1561).
[3] P. 5 af hofordningens text; se bil. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0251.html
