Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en blick, som tackade Clennam p&
ett honom mycket angenämt sätt, svarade
mamma, att det kunde man riktigt säga.
— Saken är dessutom den, Arthur,
sade mr Meagles, på hvars panna det
gamla molnet åter blef synligt, att Henry
satt sig i skuld igen och jag förmodar
att jag måste hjelpa honom. Och äfven
för hans skull kan det vara godt, att jag
far öfver till dem och på vänligt sätt
talar förstånd med honom. Och så är
mamma dåraktigt orolig (ehuru det också
är helt naturligt) öfver Minnies
helsotill-stånd, och vill ej att hon nu skall känna
sig för ensam der borta. Det är visst
långt bort, Arthur, och det är under alla
förhållanden ett fremmande ställe för vår
stackars älskling. Om hon också blir lika
väl vårdad som någon i det landet, så
är det ändå långt borta. Och hur det
är, så må borta vara aldrig så bra, men
hemma är dock alltid bäst.
— Allt detta är sannt, sade Arthur,
och tillräckliga skäl för er resa.
— Det gläder mig att du tänker så;
det bestämmer mig. Yi ha förlorat vår
snälla tolk (hon talte mycket väl tre
frem-mande språk; Arthur, du har hört henne
mången gång) och du måste hjelpa mig
fram, mamma, så godt du kan. Jag
be-höfver mycken hjelp, Arthur, sade mr
Meagles, i det han skakade på hufvudet,
mycken hjelp. Jag stakar mig på allt
utom på ett nomen — ja, till och med
på det om det är litet benigt.
— Det faller mig något in, sade
Clennam, vi ha ju Cavaletto. Han kan följa
er om ni så vill. Jag skulle ej vilja
förlora honom, men om ni kan föra bonom
oskadd tillbaka.
— Godt; Jag är dig mycket
förbunden min gosse, sade mr Meagles
funderande, men jag tror ej vi bry oss derom.
Nej, jag tror att jag låter mamma
hjelpa mig. Caval-looro (jag stakar mig vid
hans namn att börja med; det låter som
refrängen i en komisk sång) är så
nödvändig för dig, att jag ej skulle tycka
om att taga bort honom. Dessutom kan
ingen veta när vi komma hem igen; och
det skulle inte gå an att taga bort ho-
nom på obestämd tid. Det här stället
är ej hvad det har varit. Det innesluter
nu bara två små menniskobarn mindre
än det gjort förut, nemligen Pet och
hennes stackars olyckliga flicka, Tattycoram:
men det förefaller mig så ödsligt nu. När
vi en gång komma ut, är det ej så lätt
att säga, när vi komma tillbaka igen. Nej,
Arthur, mamma får väl hjelpa mig fram.
När allt kommer omkring, tänkte
Clennam, finna de sig bäst på egen hand; han
yrkade derföre ej vidare på sitt förslag.
— Om du ville komma hit ned ibland
för ombytes skull, när det ej besvärar
dig, återtog mr Meagles, så skulle det
glädja både mig och mamma att veta, att
du stundom muntrade upp det gamla
stället med något af det lif, som brukade
råda här, när det var fullt med folk, och
att tänka att barnen på väggen derborta
någon gång få en vänlig blick. Du
tyckes mig så tillhöra stället och dem.
Arthur, och vi skulle alla ha blifvit så
lyckliga, om det fallit sig så — men låt mig
se — hurudant resväder få vi väl nu?
Mr Meagles afbröt, sig, hostade och
gick upp för att se ut genom fönstret.
Man kom öfverens om, att vädret var
ganska lofvande; och Clennam underhöll
samtalet till dess det tagit en gladare
riktning, hvarpå han småningpm ledde det
på Henry Govvan, dennes snabba förstånd
och älskvärda egenskaper, då man tog
honom på den rätta sidan; han uppehöll
sig också vid den obestridliga
tillgifven-het han hyste för sin hustru. Clennam
misslyckades ej i sina. bemödanden att
muntra den, gode mr Meagles med dessa
yttranden; denne tog mamma till vittne,
att hans hjertas enda och uppriktiga
önskan i afseende på deras dotters man vore
att endrägtigt utbyta vänskap och
förtroende. Inom några få timmar började
man sätta öfverdrag på husets möbler för
att skydda dem under familjens bortovaro
— eller som mr Meagles sade, huset
började lägga upp sitt hår i papiljotter —
och inom några få dagar voro far och
mor borta, mrs Tickit och dr Buchan
hade posterat sig bakom förmakets
jalu-sier på samma sätt som förr, och Arthurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
