- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
72

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIONDE KAPITLET.

Hra llintuinchs drömmar återkomma allt oftare.

Arthur Clennam hade tillbragt en stor
del af de följande tre eller fyra dagarne
i Omsveps-expeditionens mörka förmak,
tillsammans med några andra
öfverbevi-sade brottslingar, hvilka voro dömda att
rådbråkas lefvande, och hade sålunda haft
tillräcklig tid att tänka på den skymt,
som han så nyligen sett af miss Wade
och Tattycoram. Men som han ej kunde
intränga vidare i denna sak, såg han sig
nödsakad att lemna den på den föga
tillfredsställande ståndpunkt der den
befann sig.

Under denna tid hade han ej besökt
sin mors gamla dystra hus. Då nu en
af hans vanliga qvällar för dessa besök
var inne, lemnade han sin bostad och sin
kompanjon omkring klockan nio och
riktade långsamt sina steg mot det hem, der
hans glädjelösa ungdom förflutit.

Det föreföll honom alltid vresigt,
hemlighetsfullt och dystert; och hans
inbillning var nu tillräckligt uppjagad för att
kasta dylika mörka skuggor öfver hela
grannskapet. Qvällen var ruskig och
under det han gick framåt, tyckte han att
alla de mörka gatorna dolde hemska
hemligheter. De ödsliga kontoren, hvars
my-steriösa böcker och papper voro så väl
inlästa i kistor och skåp; bankerna med
sina starka brandfria hvalf och gömställen,
hvars nycklar hemlighetsfullt förvarades
i några fickor och inom några bröst;
otaliga hemligheter, egda af de många, som
malde på den stora qvarnen, och bland
hvilka otvifvelaktigt funnos plundrare,
för-falskare och förrädare af alla slag, som
kunde upptäckas af hvarje gryende dag;
alla dessa fördolda omständigheter gjorde
luften omkring honom tung och
tryckande tyckte han. Då skuggan tilltog, ju
mer han närmade sig dess källa, tänkte
han också på hemligheterna i de ensliga
grifthvalfven, der nu de gömdes, som en
gång sjelfva gömt och hopat skatter i
jernkoffertar, fast de kanske ej derföre
upphört att göra ondt; och sedan på flo-

dens hemligheter, der dels grumliga vatten
strömmade emellan tvenne hotande öknar,
fulla med mysterier, och sedan framflöt
tjockt och smutsigt mil efter mil,
försvarande sig mot den fria luften och den
fria landsbygden, öfver hvilken vinden och
foglarnes vingslag susade.

An mörkare blef skuggan, när han
närmade sig huset, och för hans inre syn
visade sig det dystra rum hans far der
bebodt, tillika med det bleka ansigtet och
de bönfallande ögonen, hvilka han sett
brista, då ingen annan vakade vid
sjuksängen. Det låg något hemlighetsfullt i
hela byggnadens mörka, smutsiga,
förfallna utseende. Och i dess innersta
herr-skade hans mor med det outransakliga
ansigtet, den okufliga viljan, hon, som
strängt dolde alla hemligheterna så väl i
sitt eget som i hans fars lif, som
kraftfullt med oafvänd blick motsatte sig
lif-vets sista stora hemlighet.

Han hade vikit af på den trånga och
branta gatan, hvarifrån man kom in på
den gård eller inhägnad, der huset stod,
då steg hördes så nära bakom honom,
att han straxt derpå skuffades mot
väggen. Som han varit fullkomligt
fördjupad i sina tankar, var han helt och hållet
oförberedd på detta sammanstötande, så
att den andre vandraren på ett högljudt
sätt hunnit säga: “Ursäkta! Inte mitt fel!"
och gå vidare, innan han sansat sig
tillräckligt för att åter försätta sig in i
verkligheten.

Då detta ögonblick förflutit, märkte han
att den man, som nu gick framför
honom, var densamme, hvarmed hans
tankar så mycket sysselsatt sig under de
sist-förflutna dagarne. Det var ej blott en
inbillad likhet, förorsakad af det intryck
denne man gjort på honom. Det var
verkligen den man, som han sett
tillsammans med flickan och på hvars samtal
med miss Wade han lyssnat.

Det var en brant och krokig backe
och mannen (som, ehuru ej drucken, dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free