Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derföre tagit afsked af mr Casby oeh
(hvad som var än svårare) af Flora,
ströf-vade han omkring i närheten, i afvaktan
på mr Pancks.
Denne infann sig snart. Sedan de åter
skakat händer, frustade mr Pancks och
tog af sig hatten för att draga flngrarne
genom håret. Clennam ansåg detta för
en uppmaning att tala till honom, som
till en person, hvilken visste allt som
tilldragit sig. Han sade derföre utan vidare
inledning:
— Jag förmodar, att de verkligen gått
sin väg, Pancks?
— Ja, svarade Pancks. De hade
verkligen gått.
— Vet han hvar man kan få reda på det
der fruntimret?
— Kan inte säga. Skulle tro det.
— Visste mr Pancks det? Nej, mr
Pancks visste det inte. Kände mr Pancks
något om henne?
— Jag förmodar, svarade denne
värdige man, att jag känner så mycket om
henne som hon sjelf. Hon ä’ någons
barn — någons — ingens. För henne i
ett rum i London tillsammans med sex
personer, som ä’ tillräckligt gamla för att
vara hennes föräldrar och hon kan ej veta
om hon har dem der eller ej. Det kan
vara i det hus hon går förbi eller på den
kyrkogård hon går öfver; hon kan stöta
emot dem på gatan eller händelsevis göra
bekantskap med dem, utan att veta det.
Hon känner ingenting om dem. Hon
känner ej någon af sina slägtingar. Har aldrig
gjort det. Kommer aldrig att göra det.
— Kanske mr Casby kunde ge henne
några upplysningar?
— Måhända, sade Pancks. Jag tror
nästan det, men vet ej. Han har länge
haft pengar deponerade för hennes
räkning (ej så särdeles mycket efter hvad
jag kan förstå), som hon tar utaf, när
hon ej kan berga sig utan dem. Ibland
ä’ hon mycket stolt och vill ej röra vid
dem för långliga tider; ibland ä’ hon så
fattig att hon måste beqväma sig att taga
jj till dem. Hennes lif ä’ henne en plåga.
|| Aldrig har det funnits en mer häftig,
passionerad, hämndgirig, oförvägen qvinna.
Hon kom för att få pengar i qväll. Sade
att hon behöfde dem för något särskildt
ändamål.
— Jag tror nästan, att jag genom en
slump kommit underfund med det
ändamålet, sade Clennam begrundande. —
Åtminstone vet jag i hvilkens fickor
pen-garne skola försvinna.
— Verkligen? sade Pancks. Om det
ä’ fråga om något aftal, så råder jag den
personen att vara noggrann i dess
uppfyllande. Om jag på något sätt
försyndat mig mot den qvinnan, så ville jag
ej förtro mig åt henne, så ung och
vacker hon än ä’, nej, inte om jag också
kunde bli dubbelt så rik som min patron!
Om inte, tillade Pancks, som ett slags
förbehåll, jag vore angripen af en tärande
sjukdom och önskade att få ett snart slut
på den.
Då Arthur hastigt genomgick sina egna
iakttagelser i afseende på henne, fann han
dem temligen öfverensstämmande med mr
Pancks’ åsigter.
— Jag har verkligen undrat på,
fortfor Pancks, att hon aldrig gjort något
för min patron, då han ä’ den enda
person hon känner, som har någon reda på
hennes historia. Men som jag kom att
nämna det, skall jag tala om för er att,
oss emellan sagdt, känner jag mig ofta
sjelf frestad att göra något för honom.
Arthur spratt till och utropade:
— Gubevars, Pancks, säg inte så!
— Förstå mig rätt, sade Pancks, i det
han lade sina fem koliga fingrar med de
tätt af bitna naglarne på Arthurs arm; jag
menar ej att skära halsen af honom. Men,
på min ära, går han för långt, så skär
jag af håret på honom.
Sedan mr Pancks framställt sig i ett
nytt ljus genom yttrandet af denna
förfärliga hotelse, frustade han åtskilliga
gånger och ångade sin kos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
