Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappast hvad jag skulle gjort, sade
Fanny, om ni ogillat det, mrs General.
Mrs General flyttade om sina
handskar så att den högra kom öfver, den
ven-stra under, och log ett plommons- och
prim-leende.
— Att tillvipna mig ert gillande, mrs
General, fortfor Fanny, besvarande
leendet med ett annat, i hvilket man ej skönjde
minsta grand af dessa ingredienser, blir
naturligtvis första målet för mitt
äktenskapliga lif: att förlora det skulle
naturligtvis vara höjden af all olycka. Dock
hoppas jag att er godhet ej har något
emot och att pappa ej heller misstycker
om jag rättar ett litet misstag som ni
begått. De bästa ibland oss kunna ibland
misstaga sig, således äfven ni, mrs
General. Den artighet och den utmärkelse,
som ni så uttryckligen sagt er fästa vid
detta förtroende, mrs General, äro utan
tvifvel högst tillfredsställande och
smickrande, — men de utgingo alldeles icke
från mig. Förtjensten att hafva
rådfrågat er i denna sak skulle varit så stor
hos mig, att jag känner att jag ej får
taga den åt mig, då den verkligen ej är
min. Den är hel och hållen pappas. Jag
är eder obeskrifligt förbunden för den
uppmuntran och det gillande beskydd ni täckts
egna mig, men det var pappa som bad er
derom. Jag har er att tacka, mrs
General, för det ni lättat mitt bröst från en
svår tyngd genom att så älskvärdt ha
gif-vit ert samtycke till min förbindelse, men
ni har icke det minsta att tacka mig för.
Jag hoppas ni alltid måtte komma att
gilla mitt handlingssätt, äfven sedan jag
lemnat hemmet och att min syster likaså
må länge förblifva det lyckliga föremålet
för er nedlåtande godhet, mrs General.
Med denna fromma önskan, yttrad med
hennes allra artigaste min, lemnade
Fanny rummet med elegant och upprymd
hållning — för att störta uppför trappän så
snart hon var utom hörhåll, och med
glödande ansigte rusa in till sin syster, kalla
henne lilla läderlapp, ruska henne för att
öppna hennes ögon bättre och slutligen
omtala allt hvad som passerat och fråga
henne hvad hon nu trodde om pappa.
Möt mrs M^rdle iakttog den unga
damen en oberoende hållning och mycken
sjelfbeherrskning. Då och då hade de
väl en liten skärrnytsling med hvarandra,
såsom då Fanny tyckte sig klappad på
axeln af den nedlåtande ladyn, eller då
mrs Merdles såg särdeles ung ut; meh
mrs Merdle slöt alltid dessa små
vapeh-öfningar med att sjunka ned bland sina
kuddar med sin allra behagligaste
liknöjdhet och låta sin uppmärksamhet tagas i
anspråk af något annat. Sociéteten (ty
detta hemlighetsfulla väsende hade ett
residens äfven på de Sju Kullarne) fann
miss Fanny mycket till sin förmån
förändrad af förlofriingen. Hon var myckét
tillgängligare, mycket mera frispråkig och
intagande och mycket mindre
anspråksfull; hvaraf följde att hon nu hade en
hel svärm af beundrare och kurtisörer till
stor harm för alla damer med till
äktenskap lediga döttrar, hvilka kunde anses
hafva, på grund af miss Dorrits olagliga
förfarande, upprest sig mot societeten och
samlats under en egen, rebellisk fana.
Njutande af den uppståndelse hon
förorsakade, gick icke allenast miss Dorrit sjelf
stolt och obekymrad sin väg fram bland
de upproriska skarorna, utan förde äfven
mr Sparkler helskinnad igenom, i det hon
tycktes säga till alla: “om det faller mig
in att företaga mitt triumftåg bland er,
ledsagad endast af denne svage, med band
och bojor belagde fånge, heldre än med
en annan, så är det min ensak. Nog af
att så behagar mig!* Mr Sparkler för
sin del gjorde inga frågor utan följde
beskedligt hvart man förde honom, gjorde
hvad man sade honom, erkände att den
utmärkelse hans utkårade vann, också var
den enda som någonsin kunde falla på hans
lott och var uppriktigt tacksam för det lilla
uppseende han genom henne gjorde.
Så stodo sakerna då vintern öfvergick
till vår och det blef nödvändigt för mr
Sparkler ått återvända till England och
taga sin beskärda del i yttringen och
ledandet af dess nationalförhållande så väl
utom- som inomlands. Det land, som en
Shakespeare, Milton, Newton, Watt —
som otaliga filosofer och vetenskapsmän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
