- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
112

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så väl teoretiska som rent praktiska —
konstens och naturens beherrskare i alla
dess myriaders gestalter — det land, som
alla dessa store män kallat sitt, anropade
mr Sparkler att komma och taga det om
hand på det att det ej måtte förgås. Och
mr Sparkler, ur stånd att emotstå detta
ångestskri ur djupet af sitt fäderneslands
själ, förklarade att han måste skynda hem.

Följden häraf blef väckandet af den
frågan när, hvar och huru mr Sparkler
skulle blifva förenad med den erkändt
yppersta af alla flickor utan allt nonsens.
Efter åtskilliga hemliga planeringar
meddelade miss Fanny en dag sin syster den
slutliga lösningen af den vigtiga frågan.

— Nu mitt barn, sade hon då hon
uppsökte henne en dag. — skall jag berätta
dig något. Det har först i detta
ögonblick blifvit påtänkt och min första
tanke var naturligtvis då att skynda till dig.

— Ditt giftermål Fanny?

— Välsignade barn, förekom mig inte,
Fanny; låt mig meddela dig mitt
förtroende på mitt eget sätt, du virriga lilla
varelse. Hvad din gissning beträffar så
skulle jag, bokstafligen taget, kunna
besvara den med nej. Ty det är i sanning
icke frågan om mitt giftermål dit åt så
mycket som om Edmunds.

Lilla Dorrit tycktes ■— måhända ej så
utan allt skäl — ur stånd att fatta den
fina skillnaden

— Jag har ingenting som tjeskar,
utropade Fanny, inte det minsta som
brådskar. Jag väntar ej vid något publikt
embetsverk eller för att rösta hvarken för
ett eller annat. Men Edmund väntar man.
Och Edmund är djupt nedstämd vid
tanken, att nödgas fara ensam, och jag är
sanningen att säga alls icke nöjd med att
lemna honom på egen hand. Ty är det
möjligt — och det är det i allra flesta
fall — att begå en dårskap, så skall han
tvifvelsutom göra det.

Då hon afslöt detta sammandrag af sin
blifvande mans karakter aftog hon med
fundersam uppsyn sin hatt och svängde
den i hakbanden mot golfvet.

— Det är således egentligen Edmund, |
som frågan rör och icke mig. Det är dock

onödigt att orda mer om den saken, ty
det faller hvar och en i ögonen. Nå väl,
min älskade Amy! Då den frågan blifvit
väckt: skall han lemnas på egen hand eller
inte lemnas på egen hand? så följer deraf
denna andra: skola vi gifta oss här
innan kort, eller skola vi gifta oss hemma
efter flere månaders förlopp?

— Jag ser att jag skall förlora dig,
Fanny!

— Hvad du är för ett litet kräk att
falla en i talet! skrek Fanny halft otålig
halft öfverseende. Jag ber mitt hjerta,
hör mig till slut. Dep der qvinnan, hon
talade naturligtvis om mrs Merdle,
stannar här till efter den Heliga Veckan;
således skulle jag, om jag följde Edmund
till London hafva ett godt försprång
framom henne, och det vore alltid något.
Vidare Amy, skulle jag, om den der
qvinnan vore ur vägen, ej ha något emot mr
Merdles anbud till pappa att Edmund och
jag skulle bosätta oås i det der huset

du vet — der du en gång var på besök
i sällskap med en dansös — till dess vårt
eget hus kan blifva i ordning. Vidare
Amy, då pappa alltid tänkt att sjelfva
resa hem emot våren så kunde Edmund
och jag, sedan vi blifvit gifta här, göra
en tur åt Florens, hvarest pappa kunde
möta oss och vi sedan fortsätta
hemresan tillsammans alla tre. Mr Merdle har
sökt öfvertala pappa att iifven bo hos
honom i samma hus, som jag nyss
nämnde, och jag gissar han gör det. Men han
är herre öfver sina egna handlingar och
här vid lag (eftersom det ej är af minsta
vigt hvilketdera han gör) har jag
ingenting att säga.

Skillnaden mellan pappa som var herre
öfver sina egna handlingar och mr
Spar-kler, som aldrig fick tänka på något
sådant, framstod helt påtaglig genom
Fan-nys sätt att framställa saken. Icke för
det hennes syster märkte det, upptagen
som hon var af den smärtsamma tanken
på den stundande skiljsmessan och en
dröjande önskan att äfven hon blifvit
innesluten i planerna för hemresan.

- Och allt detta är redan afgjordt.
bästa Fanny?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free