Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ogillar jag på det högsta. Fanny
varnade mig derför och äfven hon ogillade
det och jag ogillar det på det högsta. Det
är ej min mening att söka inbilla någon
att ett ogillande af dig Amy kan hafva
minsta inverkan på sakernas gång eller
att jag anser det troligt att du skall yttra
det med ringaste eftertryck. Men här är
fråga principen — en dotterlig princip —
och jag besvär dig att ej underkasta dig
att bli styfmorad af mrs General utan att
åberopa denna princip genom att
åtminstone göra det så otrefligt och svårt för
din omgifning som möjligt. Jag väntar
mig ej att du ska stå på dig — i sjelfva
verket vet jag ju att du blott allt för
snart ska gifva med dig då det gäller
pappa — men jag ville åtminstone söka
väcka dig till en känsla af din pligt och
hvad lijelp från mig beträffar och sådant
motstånd som jag kan uppsätta mot ett
dylikt parti, så var säker att du ej skall
bli lemnad i fällan. Hvad vigt jag kan
erhålla af min egenskap som gift dotter,
ej helt och bållet i saknad af personliga
behag, kan du vara säker att jag skall
begagna mig af för att förkrossa mrs
Generals högburna hufvud och löshår, (ty
jag är säker att allt är icke hennes eget,
ehuru fult det är och ehuru otroligt det
förefaller att någon med sundt förnuft
skulle kosta ut pengar på något så
infamt).
Lilla Dorrit emottog detta råd utan att
våga motsätta sig det, men också utan
att ge Fanny minsta orsak att tro det
hon ej tänkte rätta sig derefter. Då hon
nu likasom formligen afslutat sitt flicklif
och beställt om sina verldsliga
angelägenheter började Fanny med den henne egna
ifvern att bereda allt för den stundande
vändningen af hennes öde.
Beredelsen bestod uti att afskicka sin
kammarjungfru under resbetjentens
beskydd till Paris för att göra de nödiga
uppköpen för denna en bruds utstyrsel,
hvilken det skulle vara oförlåtligt
plebejiskt af denna berättelse att nämna med
ett simpelt engelskt ord, men hvilken
berättelsen — följande den lika plebejska
principen att uteslutande hålla sig till det
språk på hvilket den gör anspråk på att
vara skrifven — ej kan förmå sig att
gifva en fransysk benämning. Efter
loppet af några få veckor hade den rika och
utsökta garderoben lyckligen banat sig väg
genom de mellanliggande landens alla
faror, i skepnad af förskansade tullhus
försvarade af oerhörda arméer af
uniform-klädda tiggare, hvars omättliga anspråk
resbetjenten måtte stilla medelst näftals af
silfvermynt, men hvarigenom han också
lyckades tum för tum tillkämpa sig
segern och i triumf föra den honom
anförtrodda skatten lyckligt till målet. Väl
framkommen, passerade den revy inför ett
valdt sällskap af qvinnliga mönsterherrar,
i hvars milda bröst den uppväckte de
oförsonligaste hätska känslor. Under tiden
gjordes verksamma förberedelser till den
dagen då en del af skatterna skulle
publikt exponeras. Bjudningsbref till
frukosten kringskickades till hälften af alla
engelska undersåter i Rom och den andra
hälften hade öfverenskommit att hålla sig
under vapen såsom kritiserande frivillige
vid åtskilliga yttre punkter i närheten af
hufvudstyrkan. Den ädle och illustre
engelske signor Edgardo Dorrit kom med
postvagn genom smuts och dy (efter att
hafva sökt bilda sig i umgänge med
Neapels Nobili) för att hedra tillfället med
sin närvaro. Det bästa hotellet och alla
dess köksandar voro satta i verksamhet
med förberedelser till festen. Mr Dorrits
kassering hotade att spränga
Tarlonia-banken. Den brittiske konsuln hade intet
bröllop jemförligt med detta att uppvisa
under hela sin konsulartid.
Dagen kom och varghonan på
Capi-tolium kunde varit färdig att morra af
afund vid att se hur dessa råa öboer slogo
på stort. De rnördarlika statyerna af de
elaka kejsarne, hvilka bildhuggarne ej
varit i stånd att beröfva deras ohyggliga
fulhet, kunde haft lust att hoppa ned från
sina piedistaler för att enlevera bruden.
Den igentäppta gamla källan, hvarest
fordom Gladiatorerna tvättade sig, kunde ha
■ velat springa upp till nytt lif för att
bidraga till festens glans. Vestas tempel
kunde ha rest sig på nytt ur sina ruiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
