Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara hemma hos sig igen. Ingenting att
se på annat än gator, gator, gator.
Ingenting annat att andas än gator, gator,
gator. Ingenting att bringa det
grubblande sinnet på andra tankar, eller att
gifva lyftning deråt. Ingenting annat att
göra för den af ansträngning uttröttade
arbetaren, än att jemföra enformigheten
af hans sjunde dag med enformigheten af
hans sex dagar, att tänka på hvilket
tröttsamt lif han för, och hur han skall draga
sig igenom så bra han kan — eller så
illa, efter all sannolikhet.
I en så lycklig stund, så gynnsam för
religionens och moralens intressen, satt
mr Arthur Clennam, nyss anländ från
Marseille öfver Dover med postvagnen
»Blåögda Jungfrun", vid fönstret på ett
kaffehus vid Ludgate Ilill. Tiotusen
försvarliga hus omgåfvo honom, stirrande så
vresigt på de gator de bilda, som om
hvart ocli ett af dem vore bebodt af de
unge männen i den Arabiska sagan,
hvil-ka svärtade sina ansigtcn och jemrado
sig öfver sitt elände hvarje natt.
Fem-tiotusen usla nästen omgåfvo honom, der
folk bodde i en så ohelsosam, förpestad
luft, att friskt vatten, inburet i deras
full-packade rum lördagsaftonen, skulle varit
förskämdt på söndagsmorgonen; det
oak-tadt förundrade sig mylord — deras
representant i parlamentet, öfver att de icke
ville sofva i sällskap med deras
slagta-res kött. Milslångt sträckte sig utåt alla
compassens punkter, hus, liknande trånga
brunnar eller mörka grufschakter, der
in-nevånarne tungt drogo efter andan.
Genom hjertat af staden rann med sin
mörka ebb och flod och sina dödande
ut-dunstningar, ett afloppsdike i stället för
en skön frisk flod. Hvilken jordisk
önskan kunde den million menskliga
varelser, hvilkas dagsarbete sex dagar i
veckan qvarhöll dem bland dessa arkadiska
föremål, hvilkas ljufva, eviga enahanda de
hade ingen möjlighet att undfly från
vaggan till grafven — hvilken jordisk
önskan kunde de möjligen hafva på veckans
sjunde dag? Det är klart att de icke
kunde önska eller behöfva någonting annat
än en styfsint polisbetjent.
Mr Arthur Clennam satt vid fönstret
på kaffehuset vid Ludgate Hill, räknande
slagen af en af klockorna i grannskapet
och bildande deraf ofrivilligt meningar
och refränger af sånger, livarvid han
undrade för sig sjelf huru många sjuka
menniskor deras bingelibång under årets
lopp togo lifvet utaf. Alltsom tiden
framskred gjorde förändringen i slagens takt
att det blef någonting mer och mer
retsamt deruti. Vid ringningen en qvart
före gudstjenstens början, for klockan utaf
med den dödligaste, mest brinnande
enträgenhet, skyndande på folket med slag
på slag: Kom i kyrkan, kom i kyrkan!
När det felades tio minuter märkte den
att församligen skulle blifva fåtalig, ocli
hamrade på långsammare, helt nedstämd.
De vilja ej komma, de vilja ej komma!
När fem minuter felades, uppgaf den allt
hopp, och skakade hvartenda hus i hela
grannskapet under trehundra sekunder, med
en sorglig svängning af kläppen i
sekunden, liknande en förtviflans suck.
— Himlen vare lofvad! sade Clennam
när timman slog och klockringningen
upphörde.
Men ljudet deraf hade i hans minne
uppväckt en lång rad af bedröfliga
söndagar, och denna procession ville icke
stanna med klockans ringning, utan fortfor
alltjemt att skrida fram.
— Måtte himlen förlåta mig, sade han,
och dem som hafva uppfostrat mig. Huru
har jag icke hatat denna dag!
Der var den ödsliga söndagen i hans
barndom, då han satt med händerna
liggande orörliga framför sig, nästan skrämd
från sina sinnen genom en
förskräcklig afhandling som begynte sin
undervisning åt det stackars barnet med att fråga
honom, redan med sin titel, livarför han
vandrade den Eviga Fördömelsens väg? —
en nyfikenhet den han, i kolt och kängor
icke på något sätt var i stånd att
tillfredsställa — och som, för att vara så
mycket mera tilldragande för hans barnsliga
sinne, i hvarannan rad hade en
paren-thes, hvari hänvisades till ställen i Bibeln
så här t. ex.: 2 Ep. Thess. 3 kap. 6, 7 v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
