Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom den ande, som hon på ett så eget
sätt slutit förbund med; utan ringaste
kännedom om vanorna och andan hos
medlemmarne af det fria samhälle, som
icke lefva instängda i fängelser; född och
uppfödd i en samhällsställning, som var
falsk, till och med i jemförelse med den
falskaste ställning utanför
fängelsemurar-ne; drickande från barndomen ur en källa,
hvars vatten hade sin egen serskildta
för-skämning, sin egen ohelsosamma,
onaturliga smak, begynte Marshalseabarnet sitt
lif och sin verksamhet som qvinna.
Det tjenar till ingenting att beskrifva
under hvilka misstag och förödmjukelser,
under hvilket förlöjligande, (ej illa menadt,
men djupt kändt) af hennes ungdom och lilla
spensliga figur, under hvilket ödmjukt
medvetande af egen barnslighet och brist
på kroppsstyrka, till och med när det
endast gällde att lyfta och bära; under
huru mycken trötthet och hopplöshet, och
huru många hemliga tårar, hon sträfvade
framåt, tills hennes duglighet, till och med
hennes oumbärlighet, blef känd och erkänd.
Den tiden kom slutligen. Hon intog bland
sina syskon den äldstes plats, i allt utom
i förträdesrättigheter, var den sjunkna
familjens hufvud, och bar i sitt hjerta all
den blygsel och alla de sorger hvaraf den
nedtyngdes.
Vid tretton års ålder kunde hon
skrif-va och räkna — det vill säga, hon
kunde anteckna med bokstäfver och siffror
huru mycket de aldra enklaste
lifsförnö-denheter skulle kosta, och huru mycket
mindre de hade att köpa dem för. Hon
hade varit då och då några veckor i
sender i en aftonskola utanför fängelset, och
hade fått skicka sin bror och syster
tid-tals i andra skolor under tre eller fyra
år. Der fanns för dem ingen
undervisning att få hemma; men hon visste väl
— ingen visste det bättre — att en man
som var så sjunken och förslöad, att han
blifvit Marshalseas fader, ej mera kunde
vara far för sina egna barn.
Till dessa ringa medel att förvärfva
kunskaper, lyckades hon tillägga ett annat
som hon sjelf uttänkte. En gång syntes
der, bland den af så många olika elemen-
ter sammansatta hopen, också en
dansmästare. Hennes syster hade stor lust
att lära dansmästarens konst och hennes
smak tycktes ligga åt det hållet. Vid
tretton års ålder inträdde
Marshalseabarnet till dansmästaren med en liten pung
i handen och framställde sin ödmjuka
begäran.
— Får jag lof att tala vid er, sir?
Jag är född här på stället.
— Jaså. Ni är då den unga damen
som är född här? sade dansmästaren,
betraktande den lilla spensliga figuren och
det upplyftade ansigtet.
— Ja, sir.
— Och hvad kan jag göra för er?
— Ingenting för mig sir, jag tackar
er så mycket — och dragande hastigt
upp snodderna på sin lilla pung, tillade
hon, — men om medan ni stannar här,
ni ville vara så god och mot billig
betalning undervisa min sys.ter.
— Mitt barn, jag vill undervisa henne
för intet, sade dansmästaren tillslutande
pungen. Han var en så godhjertad
dansmästare, som någon af alla dem, hvilka
dansat sig in i konkurstillstånd, och han
höll ord. Systern var en så skicklig
lärjunge, och dansmästaren hade sådant
öf-verflöd på tid att egna henne (ty det drog
ut ungefär tio veckor innan han fick
avancera mot sina kreditorer, göra chassée med
utredningsmännen och så till höger och
venster igen tillbaka till utöfvandet af
sitt yrke) att högst underbara framsteg
gjordes. Dansmästaren var också
serde-les stolt deröfver, och var så angelägen
att, innan han lemnade stället, få
framvisa dem för några få valda vänner bland
medlemmarne, att klockan sex en vacker
morgon blef en menuett de la cour utförd på
gården — emedan fängelserummen voro af
alltför små dimensioner för ändamålet —
deri tuurerna voro så vidlyftiga och
stegen så samvetsgrannt utförda, att
dansmästaren, som dessutom sjelf spelade
violin till dansen, efteråt var aldeles
uttröttad.
Framgången af detta första försök,
hvilket föranledde dansmästaren att
fortsätta sin undervisning äfven sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
