- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
216

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Der sitter hon! Jag hörde det i mina ii
drömmar och ni sade det ju sjelf till henne.

Under det mr Flintwinch knöt handen
åt henne och mrs Clennam strängt såg
på henne, skickade Rigaud henne en
slängkyss.

— Fullkomligt rätt, bästa mrs
Flintwinch. Ni är verkligen ett riktigt snille
uti att drömma.

— Jag beliöfver inte ert beröm,
återtog Affery, jag vill inte hafva något att
tala med er om. Men Jeremiah sade det
var drömmar blott, och jag vill berätta
dem som sådana! Nu stoppade hon åter
förklädet i sin mun, liksom om hon skulle
vilja så stoppa det i någon annans —
kanske Jeremiahs, som utstötte
förbannelser och hotelser öfver henne.

— Vår ömt älskade mrs Flintwinch,

sade Rigaud, visar plötsligt en serdeles
grannlagenhet och godt förstånd, och har
fullkomligt rätt. Ja. Så lyder berättelsen.
Monsieur, farbrodern, befaller brorsonen
att gifta sig. Monsieur säger då till
honom: Min brorson, jag vill presentera för
dig en dam af fast karakter, såsom jag
sjelf: en beslutsam dam, en sträng dam,
utan medlidande, utan kärlek, oförsonlig,
hämndfull, kall som en sten, men häftig
som en eld! Ack, hvilken styrka! Ack,
hvilken öfverlägsenhet i intellektuelt
af-seendel Sannerligen är det icke en stolt
och ädel karakter som jag beskrifver med
monsieur farbroderns förmodade ord. Ha,
ha, ha! Min själ, älskar jag ej denna
älskliga dam1! ,

Mrs Clennams ansigte hade förändrat
sig. Det såg utomordentligt dystert ut,
och pannan låg i djupare rynkor än förut.

— Ack, min fru, sade Rigaud,
klappande henne på armen, jag ser att ni blir
intresserad. Jag ser att jag väckt er
sym-pathi. Låtom oss nu fortsätta!

Han måste likväl dröja ett ögonblick
innan han åter började, derunder han
njöt af berättelsens verkan.

— Brorsonen var, såsom den snillrika
mrs Flintwinch anmärkt, en stackars f-n,
som blifvit beröfvad allt utom sitt arma
lif — brorsonen nedböjer hufvudet och
svarar: “Min farbror, det tillkommer er 1

l att befalla. Gör som ni vill!“ Monsieur,
farbrodern, gör som han vill. Det
lyckliga brölloppet försiggår; de nygifta
komma hem till det herrliga palats; damen
mottogs, låtom oss antaga det, af
Flintwinch. Hej, gamle intrigör?

Jeremiah, som betraktade sin matmoder,
svarade ej. Rigaud betraktade den ena
efter den andra och slog sig på sin fula
näsa.

— Snart gör damen en besynnerlig och
retande upptäckt. Derefter vred,
svartsjuk, hämndfull, sammansätter hon — ser
ni min fru! — en plan för hämnd, hvars
börda hon tvingar sin stackars man att
bära samt hjelpa henne att utföra på
hennes fiende. Hvilket öfverlägset förstånd!

— Bort Jeremiah! ropade den darrande
Affery, åter tagande förklädet ur munnen.
Men det var en af mina drömmar, att du
sade henne en vinterafton, i skymningen,
då du grälade med henne — der sitter
hon och du ser på henne — att hon ej
borde låta Arthur, då han kom hem,
misstänka endast sin far; att hon alltid varit
den som styrt. Det var i samma dröm
då du sade henne att hon icke var —
något, men jag vet ej hvad, ty hon
hejdade dig. Du känner den drömmen så
väl som jag. Då du kom ned för
trapporna till köket med ljus i handen och
tog halsduken af mitt hufvud och sade
att jag drömt. Då du inte ville tro på
allt det buller som hördes.

Efter detta utbrott stoppade Affery åter
förklädet i munnen; alltid i samma
ställning som förut, färdig att hoppa ut eller
skrika på grannarne, om hennes herre
och man skulle komma henne närmare.

Rigaud hade ej förlorat ett ord af allt
detta.

— Haha! skrattade han, höjande
ögonbrynen, läggande armarne i kors och
lutande sig tillbaka i stolen. Mrs
Flintwinch är bestämdt ett orakel! Huru skola
vi uttyda oraklet, ni och jag, och den
gamle ränksmidaren? Han sade att ni var
icke —? Och ni hejdade honom! Hvad
var det ni var? Hvad är det ni ej är?
Säg det då!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free