Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte jag mig upp i åkdonet. Ert sista skallande farväl
hade bortdött, och hästarne satte af i raskt traf.
Jag kastade mig tillbaka i ett hörn på vagnen, för att
öfvertänka min ställning; — den föreföll mig allt
annat, utom angenäm.
Min mor, som var kusin med baron Helgenstjerna,
hade, genom att gifta sig med min far, en fattig
och ofrälse militär, brutit med den stolta slägten. Jag
blef dock, vid mina föräldrars frånfälle, af baronens nu
aflidna fru upptagen och uppfostrad. Min välgörarinna
dog, och baronen uppfyllde det påbörjade barmhertighetsverket
såsom en skyldighet, den han, för syns skull,
måste fullgöra. Han skickade mig till skolan i Upsala,
ackorderade in mig hos dina föräldrar samt underhöll
mig sedan vid universitetet. Ifrån min ankomst till
Upsala, intill närvarande dag, hafva åtta år förflutit.
Jag var då fjorton. På dessa åtta år har jag aldrig
återsett baronen eller besökt Helenefors. Han har punktligt
utbelalat penningarna för mitt underhåll; men för
öfrigt icke frågat efter mig. Hade ej slumpen, hos
dina föräldrar gifvit mig ett så kärt hem, vet jag icke
huru det skulle gått; jag som var helt och hållet
öfverlemnad åt mig sjelf, och alldeles ensam i verlden.
Nu, efter åtta års förlopp, har det behagat baronen
att kalla mig till sig, för att under loppet af tvenne
år, vara informator åt hans dotter. Min beroende
ställning var sådan att jag måste hörsamma kallelsen.
Under det jag tänkte på allt det obehagliga en sådan
plats skulle medföra, framstod minnet af baronen för
min själ. Jag såg honom med sitt kalla och högdragna
väsende, sin stränga och dystra blick; — och kände
ännu samma fruktan, som i mina pojkår. Jag, en
lefnadsglad yngling, som har del muntra kamratlifvet i friskt
minne, älskande frihet och oberoende, jag skall nu
omplanteras uti detta de aristokratiska fördomarnas hem.
Med vanan att svärja, dricka, röka och göra
studentupptåg, skall jag nu sätta mig ned att undervisa — en
flicka. Sannerligen föreföll del mig icke bära rakt åt
helv—t. Om det ändå varit en pojke, den man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
