Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskvärda barnet. Bristen fa karakter hos Gerda
gjorde den allvarliga, genom sorger och försakelser hårdt
pröfvade, samt tidigt mognade Alva ofta fremmande
för henne. Hon förmådde icke fatta alla skiftningarna
i Gerdas ytterliga, lifliga och föränderliga lynne. Alva
märkte också snart, att Herman var den ende, som på
Gerda ntöfvade ett alIsmäktigt inflytande, och hQn
tyckte att han använde det till att gifva Gerdas anlag en
god riktning; men hon var i så fullkomlig saknad af
alla begrepp om hvad som passar en flicka eller ej, att
till och med Alva, hvars enda verldskännedom vai hennes
mors fattiga kammare, häpnade deröfver. Att
bibringa ett så friheisälskande och vid allt möjligt sjelfsvåld
vandt sinne någon föreställning om hvad verlden i
yttre skick af henne fordrar, hade varit alldeles omöjligt
för Alva, ifall hon icke lyckats förvärfva sig Gerdas
vänskap, och i sina bemödanden bisprungiis af Herman.
Nu gick det småningom; så att när Gerda
konfirmerades, var hon redan mera en städad flicka, än såsom
förut en liten vilde.
••
Afven Alva hade undergått en synbar förändring.
Vistandet i fria luften på landet och ett rörligare lif,
hade gifvit hennes kropp mera fyllighet, samt hennes
kinder mera rundning och färg. Uttrycket i ansigtet
var visserligen alltid melankoliskt, och ofta grubblande;
men hade, det oaktadt, utvecklat sig och stod nu i fulla
fägringen af den sällsynta skönhet hennes drag redan
som barn utlofvade.
Så stodo sakerna, då Herman måste lemna sin lä*
rarebefattning, för att inträda på embetsmannabanan.
En dag i Maj, då naturen redan stod i blomma,
och allt, likt det nyvaknade hoppet, log emot
menni-skan, hade Herman och Gerda rott ut på sjön. Alva
hade gått till prestgården. Gerda var nu femton år,
lång och smärt, med sitt lifliga och tjusande
barna-ansigte.
— I början af Augusti skall jag resa, Gerda, —
sade Herman och fästade på henne en vemodig blick,
samt hvilade på årorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
