Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ed brytes, och en ed gifves - Ett oförmodadt arf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gerda svarade icke, men kastade på honom en
blick full af djup smärta, som tycktes säga:
— Du ser väl att jag lyder.
— Gerda! hur mår du? — frågade Alva med oro.
— Nu bra nog, — svarade Gerda, tryckande hennes
hand hårdt.
Alva, som anat att något förefallit dagen förut,
emellan far och dotter, teg. Hon insåg, att det rört
Gerdas kärlek.
Efter frukosten yttrade baronen:
— Jag får bedja Alva (han hade längesedan lagt
bort benämningen mamsell), att resa till staden, för att
göra några upphandlingar åt min dotter, i anseende till
hennes snara förlofning med grefve Gratton; hvilken
kommer att ega rum om fjorton dagar.
Alva kastade en medlidsam blick på Gerda;
genom hvars kropp gick en sprittning af smärta.
Några timmar derefter afreste Alva.
Gerda försjönk i en slö och själlös sinnesstämning.
Det förhöll sig verkligen såsom hon sjelf hade sagt:
”Herman var hennes lif; utan honom hade hon icke
något sådant.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
