Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tiggerskas lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hennes oskyldiga, men varmt tacksamma blick trängt
sig på mig.
— Nå, hvart tog det der barnet vägen? — frågade
Gerda med intresse; — hon blef dig väl mycket
tacksam för hvad du gjorde?
— Jag reste kort derpå till Helenefors och
återsåg henne aldrig mera, — svarade Ernst. — Hvad som
blifvit af modern och henne vet jag icke heller; hon
har troligen alldeles glömt både mig och hela
händelsen.
Nu hade Ernst velat gifva bra mycket, för att
Alva skulle hafva selt upp, för alt få läsa i hennes ögon;
men de förblefvo sänkta. Hon svarade dock med lugn
röst:
Sådana handlingar glömmas icke sä lält.
— Och hvaraf tror Mamsell Alva det? — frågade
Ernst, som till hvad pris i verlden ville att Alva
skulle se på honom.
— Derföre alt barnahjertal alltid länge
bibehåller dylika intryck!
Nu såg Alva upp och mötte Ernsts ögon. Hvad
sade Al vas blick?... Vi veta det icke; men Ernst for
med handen öfver pannan och bylte om samtalsämne.
Han var missnöjd med sig sjelf och hela verlden, med
Alva i första rummet. Hvad gagnade honom nu hans
berättelse, skulle det icke förefalla Alva oädelt, ifall hon
vore samma lilla tiggarflicka han omtalat, och om hon
ej vore det, skulle ju berättelsen förefalla henne såsom
ett otillbörligt skryt. Ernst gjorde nu hvad menniskor
bruka göra, när de inse sig hafva begått en dumhel
...han begick en till. Grefven ville göra ännu ett
försök, för att öfvertyga sig om Alva och hans skyddling
voro en och samma person. Kanske följde han äfven
en annan, mindre ädel känsla; emedan han hela
aftonen med en viss harm åsett att baronen oupphörligt
sysselsatt sig med Alva, och att hon med vänlighet
emot-tog hans uppmärksamhet. Allt nog, grefven nalkades
henne, då hon stigit upp och stod yid ett af fönsterna,
nästan dold af gardinen, skådande med en vemodig
blick ut i rymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
