Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De återfunna barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
das ombytliga och eldiga hjerta vål passade för en
älskarinna, men icke för en maka. Alva åter var ska*
pad, att såsom maka sprida en ren och oblandad sällhet
ikring sig. ”0! huru lycklig den som en gång får
kalia henne sin ” tänkte Herman, och hans hjerta
började slå bård t.- Vid upptäckten af den häftiga
sinnesrörelse dessa tankar förorsakade honom, beslöt han att
icke mera fördjupa sig uti åskådandet af Alvas alltför
farliga ögon.
Skulle väl du, Ernst, kunna blifva svarssjuk, —
frågade i detsamma grefvinnan Hilda.
En ovilkorlig sprittning gick igenom alla
närvarande, och baronens ögon sköto en ljungeld af hot på
grefvinnan. Alva blickade med oro på Ernst. Gerda
rodnade och såg ned.
— Det skulle jag visst, och af många skäl; men
hvarföre en dylik fråga, Hilda?
— Hvarföre skall jag nog framdeles säga; men
först måste du yttra dig om arten af din svartsjuka.
— Må göra: Jag skulle först kunna vara svartsjuk
af kärlek, en sådan svartsjuka innefattar ett bittert och
tärande lidande. En beständig fruktan, en aldrig
hvi-lande oro!... Den kan väl ofta vara ogrundad; men
uppstår då man älskar utan visshet om genkälek, eller
då man ger mer af kärlek än man får... En dylik
känsla föder grymma qval! — Grefvens blick flög vid
dessa ord ovillkorligt öfver till Alva; men riktades straxt
derefter på Gerda. — En annan svartsjuka är den en
hederlig man fäster vid sitt namns okränkbarhet. Den
uppstår aldrig, utan att han har anledning tro sig
bedragen!.. . Den är obeveklig, ifall han finner det
hustrun lättsinnigt befläckat både sin och hans heder;
den kan ofta vara fruktansvärd i sina följder, och jag
känner djupt, alt en sådan qvinna, om jag än älskade
henne aldrig så högt, skulle jag likväl aldrig kunna
förlåta!... Och en man, som så djupt förnedrat mitt
namn, skulle endast med sitt lif kunna afivå den skymf
han tillfogat mig!... Nu, Hilda, har jag redogjort för de
arter af svartsjuka jag kan erfara.
— Du vore således obeveklig emot Gerda, ifall hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
