Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De återfunna barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedrog dig? — frågade grefvinnan och fästade sina
ögon på Gerdas nu likbleka ansigte, samt flyttade dem
sédan på Herrinan; hvars utseende var upprördt.
— Ja visst, — svarade grefven leende, i det han
drog Gerda till sig; och likasom för att visa
Grefvinnan att han var fullt såker om Gerdas tillgifvenhet,
tilläde han: — ifall jag icke vore så säker om all
ensam ega min Gerdas hjerta!... men hvartill sådana
frågor?
— Derföre att jag alltid ansett dig allt för kall, att
kunna hysa dylika känslor, — svarade Hilda, och lekte
sorglöst med några blommor. Alva ryste; ty hon
fattade fullkomligt Hildas afsigt.
Men nu kom professor Gren, och förkunnade, att
gamle grefve Gralton med fru och döltrar hade anländt.
Alla skyndade att möta dem. — Endast Hilda och
Herman dröjde qvar.
— Hvad tyckte herr häradshöfdingen om grefvens
sätt att vara svartsjuk? — frågade grefvinnan.
— Jag hade funnit den fruktansvärd, i händelse ni
min nådiga gréfvinna varit hans hustru.
— Hvad skall detta betyda? Jag tror ni vill
förolämpa mig.
— Alldeles icke, det betyder alt endast för fru
grefvinnan skulle jag kunna förmå mig att trotsa deo,
— svarade Herman, och kysste hennes hand med
ga-lanteri.
Hon teg och ’’tänkte: I
— Du kommer för sent, min gosse, jag har redao
sett i dina kort, och nu skall jag krossa eder båda.
I förbigående må nämnas, att Herman icke
förmått inskränka sig till den Gerda, som han föreställt
sig. Alla Hermans föresatser i det fallet hade tjenat
till intet. Frestelsen var för stor, trakten för skön oeh
den dagliga sammanvaron gaf allt för många tillfälleD
att återupplifva minnet hf den period, då båda lefde i
sin första kärleks drömmar. Nog af, han hade redaai,
klädt sina känslor i ord, och orden inneburo
önskuiu-gar. Kanske låg det också för mycket lättsinne i lians
karakter, för alt kunna uppfalta det orätta uti att bryta
den tystnad han ålagt sig. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
