- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
122

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slut på äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nå, min käre Ernst, hvad har din hustru för
sig, och hvarföre går du icke in? — frågade gamle
grefve Gratton.

— Hvarför går du icke in? — upprepade grefvinnan
Hilda, närmade sig dörren, ryckte undan gardinerna
samt trädde öfver tröskeln, åtföljd af de öfriga; och
sist kom Ernst.

På en liten soffa, belyst af en lampa, sutto Herman
och vid hans sida en guldlockig qvinna, som vände
nacken åt dörren; men vid det buller de inträdande gjorde,
reste sig båda hastigt ur soffan, och det ljuslockiga
hufvudet vändes emot de ankomna, hvilka alla, utom Ernst,
på en gång med förvåning utropade:

Alva!

Blek som döden, men med lugn hållning stod Alva
der, under det ifrån de närvarande följande
sammanhängande utrop träffade hennes öron:

— Det är skamlöst! min sonhustrus rum! hvilken
oblyghet att här tillstöka ett nattligt möte! Detta kastar
skugga på vårt hus! etc.

Endast Ernst förblef stum. Med blicken fästad på
Alva, stod han lutad emot dörrposten.

Grefvinnan Hilda kastade gnistrande ögon omkring
rummet och utropade:

— Detta är bestämdt ett bedrägeri!

Gamla grefvinnan Gratton gick långsamt fram till
Alva och yttrade med stolthet:

— Mamsell Holm borde ha funnit det opassande, för
att icke nyttja hårdare ord, att begagna min sonhustrus
rum till ett kärleksmöte, ty vet att man har misstänkt
det herrns besök härstädes gälde henne . . . Ni har
belönat Gerdas vänskap på ett högst föraktligt sätt. Ni
bör . . .

— Håll min mor; ty Alva är . . . — inföll grefve
Ernst och steg fram; men innan han yttrade något
vidare hade Herman klart uppfattat sin och Gerdas ställning,
samt med blixtens hastighet fattat ett beslut, det
enda i hans tanka, som kunde rädda dem alla, Han
afbröt derföre grefven sägande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free