Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slut på äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
— Håll, Gerda! jag skall visa dig, att äfven du
måste böja dig under nödvändighetens lag, — yttrade
Alva allvarligt. — Du vill för en kärlek, lika egoistisk
som tygellös, uppoffra allt hvad menniskan har heligt.
Må du göra det, jag tänker icke hindra dig; men du
måste först höra mig. Genom att gifva din vanära
tillkänna skulle du icke allenast kasta skugga på din mans
hederliga och obefläckade namn; du skulle äfven göra
det med din fars. An mera, det enda du derpå
vinner, är att Herman fick dö, såsom ett försoningsoffer
för bådas ert fel. Erinra dig Ernsts ord till Hilda:
”En man, som så djupt förnedrat mitt namny skulle
endast med sitt lif kunna aftvå den skymf han
tillfogat mig” Du ser, att jag icke vårdar mig om att
taga mig fri ifrån de usla beskyllningar du gifvit mig;
nej, har du kunnat tänka så ömkligt om mitt
handlingssätt, så behåll dina tankar, de innebära ingenting
sårande för mig, emedan jag ieke känner mig träffad af
dem . . . Nå, Gerda, gå nu alt sätta kronan på din
beklagansvärda svaghet, och lägg till medvetandet af en
trolös maka, af en otacksam dotter, äfven det att hafva
mördat föremålet för din ömhet, genom att
besinnings-löst öfverlemna dig åt din egoism. Gå, jag hindrar dig
icke längre; ty den som så litet tänkt på sin pligt, och
så mycket på sig sjelf, af den är ingenting att hoppas.
Var också förvissad, att då du lättsinnigt uppoffrar
Hermans lif, i blomman af hans ålder, skall han i sin sista
stund förbanna sin kärlek, dess föremål och din
svaghet. Nu har jag icke mera att säga, — slöt Alva, och
närmade sig dörren till toileltrummet.
Gerda hade nedsjunkit, förkrossad, tillintetgjord,
med händerna för ansigtet. Många fasansbilder
framställde sig för hennes själ; mången sönderslitande och
smärtsam tanke plågade hennes hjerta. Men då Alva
uppnatt dörren, hviskade hon:
— Alva! öfvergif mig icke, ännu ett ord!
— Hvad vill du af mig? Jag kan för dig icke
göra mera än jag gjort. Jag har icke mera att sä-
ga dig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
