- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
170

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svarande sätt, som redan förekommer på Ortelii 25 år äldre karta,
ock i motsats till Ortelius kar Linsckoten ej ens upptagit deras
namn på kartan. På grund käraf synes den kenämning, som
Siebold gifvit och som, accepterad af de engelska
amiralitets-kartorna, nu vunnit allmänt burskap. vara föga lämplig; bättre
hade väl varit att låta dem få behålla sitt japanska namn eller
den äldsta portugisiska öfversättningen däraf: »As sete yrm aas?
(De sju syskonen).1 Ej heller kunna vi godkänna Siebolds
uppgift om, att engelsmannen Jaues Colnett var den förste som
(1791) genomseglade det efter honom uppkallade sundet mellan
Sjuöarna och de norr därom belägna Tanega-shima och
Yaku-no-shima — prioriteten i detta iall tillkommer den onämnde
portugisiske pilot, hvars reseberättelse Linsckoten citerat i 31:a kapitlet
af sin Reys-gheschrift — ock lika litet kunna vi gilla uppgiften,
att engelsmannen Blake »återupptäckt» dessa öar år 1838, ty äran
häraf tillhör, såsom vi snart skola se, navigatörerna på det franska
skeppet »le Saint Antoine»2 redan 130 år tidigare.

* #

*



Den kär lämnade redogörelsen för kartografiens utveckling
kar afsett att utreda i kvad mån farvattnen mellan Kina och
Japan voro kända vid tiden för »Saint Antoines» färd. Yi skola
nu se till, huru de franska sjöfararne, med hjälp af de förefintliga
kartorna, styrde sin kurs och huru de sökte lösa de svårigheter,
hvari de försattes genom dessa kartors bristfällighet.

Då fartyget den 11 april 1709 lämnade sin tillfälliga
ankarplats vid den kinesiska kusten, bestämdes den nya »point de départ»
till 25° 5’ n. lat. ock 121“ 44’ long. o. fr. Paris, fortfarande enligt
den holländska plattkarta, som man begagnat allt ifrån Kanton.
Då längden rätteligen är 116° 37’, så synes det, att den nämnda
kartan var vilseledande på icke mindre än 5 longitudgrader, ett
fel som redan var rättadt på en del äldre holländska sjökort.3

Följande dag kom man i sikte af de små Ockseu-öarna, af
Moirie kallade »lonkoe», och på morgonen den 15 april
observerades en af Kelang-öarna, hvilka uppgifvas ligga 7 å 8 lieues NNO
från Formosa. Det senare namnet har jag icke funnit på någon

1 »There are really eight, but »Seven IbIcs» is a favonrite nnmber with the
Japanese» (Chamberlajn, anf. st. b. 292 not.).

* Siebold nämner för öfrigt själf, att Sjnöarna år 1639 sågos af Quast och
Tasman och att Brouqhton på sin tredje resa, 1797, delvis bestämde deras läge.

3 Exempelvis på det förnt citerade sjökortet af Hexdrick Donckrr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free