Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GNY ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GNUBBA, gnugg, gnugga, s. gno 1.
GNUS, gnusa, gnusa sej, s. knusa,
GNY (gnydde, gnytt), v. n. förslå, räcka till.
”Dä gnyr inte me arbetet. Dä vill inte gny”. Sm.,
hl.,bl. Kny, gry, gly, id. ”Dä gryer inte. Dä
har into grytt. Dä glyr inte. Dä knyr ej. Dä
vill inte gly”. Sm.
Knótta, v. n. 1 förslå, bottna, blifva
tillfyllest. Bhl. Knötta, id. ”Dä knötter snart”. Vl.
Goaktig, adj. 1) välvillig. Mp.,vl.,vg.
Goaktug el. goaktun. Dl. Goakti el. goaktu. Vb.,
jtl.; 2) gifmild, frikostig. Mp.,hs.,vl.,sm.,sk.
Goaktu, Jtl. Han tar ej vare på sin lön; han
sypper liaväl inte säl, men han ä så goakti å
spenderer på andre”. Sk. (Ox.). Goärig, adj.
id. Kl.
Gobon, gobon(d)en, m. def. åskan. ”Gobonen
dönar”. Hl. Gofar, goffar, goefar, m. ”Goffar
går; goefar kör”. Sm.,ög.,nk.,vl. Gofar, guffar,
m. ”Guffar kör”. Kl. Gogubben, m. def. id.
Vg., sm., v.dl. Gomor, f. ”Gomor går”. Vl.,
dls. Gumor, f., goa, f. (def. goan). Vg.
Gumor, gomor, gomora el. gomåra, ”Gomor el.
gomoran går. Gomor dönar. Gomåm går.
Gomor kör. Gumoran går”. Sk.,bl. Goa (def.
goan), f. ”Goa går”. Nk.,ög.,bhl.,hl. Deraf
gomora-dask, m. litet åskregn. Bl. (Gemshögs
socken).
God, m. kyss. Godan, m. def. kyssen. Dl.
(Mora).
Go(d)aLen, S. Sid. 4.
Goda sig, v. r. godta sig, göra sig goda
dagar. Hs. Godä si. G.
God-dill-gangsga, adj. hjelpsam. Vb.
(Löfånger och öfriga socknar i norra delen af Vb.).
Go(d)edas-gris, m. goddagspilt. Sm.
Go(d)e-nisse, m. tomtegubbe; drägten
säges vanligen vara grå kläder och en röd
pikkelhua, bringar häll der han uppehåller sig och
hjelper vid åtskilliga husliga göromål,
enkannerligen vid kreaturs utfodring, men fordrar en
viss uppmärksamhet af sitt värdfolk, emedan
han är mycket lunagod. Hl.,sk.,bl. Nissen, m.
def. id. G. D. godenisse.
Go(d)far, m. 1) farfar. Vl. (Elfd.), hs.,mp.
Goffa, Jtl.; 2) morfar. Hs. (Bj.); 3) svärfar.
Goffa, Hj.; 4) hedersbenämning till äldre
männer. Mp. D. dial. godfader, svärfar; n.
gofar, id.
Go(d)för, adj. mägtig, duglig, skicklig till.
”Han ä ej go för att —— ——”. Hs.,ul. Go(d) till,
id. Vg.
Godhällig, adj. som har lycka med sig.
”Dä ä godälligt i lagården”, alla kreaturen
trifvas väl. ”Godhälligt bak, godhällig lagårdspiga,
resa, kärning”. Sm. (Vestbo). S. häll.
Go(d)lik, adj. (vanligen i nekande satser),
duglig, fullt god, lika god. Ul. (Rosl.), Åland
(Kökar). ”Pójkjin (uttal, pójtjin) ä nog så golik
rej att’n kann kör lass”. Fl. (Nl.). ”Han jär
golik”, lika god. Vb. ”Pójken ä så golik så
han kan köra hästa. Drängen va inte golikäre
än han måtte ställa sej på knäna, inna han
kunde resa rygg me säs-tunna”. Sdm. Fn.
gódligr, utmärkt.
Go(d)mill, adj. giftmild. Kl. (Tjust).
Go(d)mjölk, f. söt mjölk. Hj.
Go(d)mor, gommor, f. 1) farmor. Vl.,hs.,jtl.,
mp.; 2) mormor; 3) hedersbenämning till äldre
qvinnor. Mp. N. gomor, farmor, mormor.
Go(d)nåt, f. 1) eg. god natt; afskedshelsning
om qvällarne. Dl. (Mora); 2) helsning,
afskedshelsning. ”Bjuda gonåt”, a) taga farväl af
någon; b) hålla afskedspredikan. Hj. Gonätter,
f. pl. helsningar, önskningar om goda dagar.
”Helsa många gonätter!” Jtl.,hs. (Hafverö), mp.
Detta gamla talesätt leder sitt ursprung från
den tiden, då natt betecknade hela dygnet och
natten ansågs såsom första delen deraf. Härpå
grundar sig det vanliga talesättet; ”inom natt
och år”. N. gonatt (pl. gonæte[r]), id.
Go(d)s el. goss, 1) n. förmögenhet i
penningar eller bohag. Riksspr.; deraf barnagods, n.
förmyndaremedel. Sk., hl.; 2) m. lyktgubbe.
”Gods brið.” Dl. (Elfd.); deraf gosdrakje (uttal.
gosdratjé), m. id. Dl. Gossell, m. id. Dl.
(Malung). Godsjell, id. Dl. (Rättvik).
Go(d)skap, m. godhet. Sm. (Nästan obrukl.,
enl. L—n).
Godslig, goslig el. godslen, adj. mild. ”Han
ä godslen tåv sej”. Hs. Góskli, adj. god,
hygglig. Dl. (Transtrand). Gósklin, glad och artig,
välvillig. Ö. Dl. Gósklig, id. Hj. Gosslin, id.
Hs. (Bj., Db.).
Go(d)stånnen, adj. som ger sig god tid
(goda stunder}; långsam i sina göromål. Jtl.
Go(d)tali(g), adj. vänlig i sitt tal. Sm.,m.fl.
Gódtä (def. -ta), f. alla slags sötsaker. Mp.
Gódta, f. id. Vb.
God-tómmad, adj. som har godt om ledig
tid. Sm. Jfr tom, m. ledig tid.
Godvelen, adj. välvillig, välmenande,
gifmild. Vg.,sm,,hl.,sk. Godvelen, goveli. Bl.
Govålen, govären. g. Goärig, Bl. Fn.
gódvlliugr, godviliadr, godvillig, välvillig; fsv.
godviliader, godhviliogher, godvilior, välvillig.
S.S. 1, 49, 97. Kg, St. 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
