Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
denna ståndpunkt i verldsbetraktelsen alltmer till insigt af
allmänna naturlagar och slutar med att fatta naturen såsom ett
af sig sjelf bestämdt; detta är den högsta form af hedendom,
för hvilken allt försvinner i nödvändigheten. Med denna
naturnödvändighet är tanken dock ej nöjd, utan vill hafva och
finna nödvändigheten såsom sin egen: — den subjektiva epoken,
hvars grund-förutsättning är, att Gud är inom tanken. Detta
är den betydelse som tillägges christendomen af denna åsigt,
hvilken, ehuru ensidig, dock har mycken sanning uti sig,
såsom man inser, då man besinnar, att den som först
uttalade satsen, att Gud är inom tanken och en inre
nödvändighet, var vår herre Christus sjelf; och deri bastår hela
hans betydelse: han var en sådan filosof, som fann detta.—
Nu var visserligen christendomen ett yttre factum; men
äfven detta förklaras på den ståndpunkt, hvarmed vi
sysselsätta oss, ur tankens utvecklings-ordning, enligt hvilken han
först fattar sig såsom yttre. Denna christendomens yttre
fac-ticitet förklaras emellertid såsom endast en ofullkomlig gestalt
af densamma, och om tanken ej genast vet, att Christus är
en produkt af honom sjelf, så kommer han åtminstone
framdeles att lära inse det. Genom tankens nyssnämnda
uppgående för sig såsom ett yttre, framträdde emellertid
christendomen såsom en yttre helig verld, motsatt den
sinnliga; denna heliga verld hade sina representanter i Christi
apostlar, och emedan den mångfald, som i dem framstår,
fordrade sin enhet, blef det nödvändigt att en af apostlarne
skulle vara pastor primarius. Detta blef nu Petrus och hans
efterträdare. Ordet och sakramenterna förblefvo härvid kyrkans
egendom; kunskapen om det heliga var för den oheliga verlden
någonting främmande, som blott af Christi ståthållare kunde
rätt förvaltas. Hela denna heliga skatt var sålunda satt under
administration, och den öfriga verlden hade dermed intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
