Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
mot köns-kärleken är begär tillika. I allmänhet har denna
kärlek en mer oegennyttig karakter hos qvinnan än hos
mannen, ehuru jag dermed ej vill påstå, att den icke vore
mannens egenskap och dygd företrädesvis, såsom ett uttryck
af styrka, ej af svaghet. Derföre är ock äktenskapets sanna
betydelse de båda makarnes uppfostran för hvarandra.
Det moraliska förhållandet mellan intelligens och
intelligens, sade vi, är det som uppgår för ungdomen,
hvarigenom ock personligheten förverkligas i förhållandet till andra.
Detta förhållande innebär således motsatsen mellan ett jag och
ett du, men anger tillika att denna motsats ej finnes, utan att
gemensamheten mellan båda på samma gång kommer till
medvetande. Denna gemensamhet visar sig först i samvetets röst
eller medvetandet, hurudant förhållandet mellan personerna bör
vara. Dermed har menniskan kommit öfver det naturliga.
Ty det länder ingen till ursäkt, att förebära hinder att rätta
sig efter hvad samvetet bjuder. Det första uppklarnandet
af det moraliska medvetandet gör menniskan urarfva i detta
nämnda afseende, nemligen att hinder ville göra sig gällande
såsom något som låge utom hennes förmåga att besegra.
Ingen vågar för sig sjelf påstå, att inom honom skulle finnas
något sådant, något som för honom innebure ett absolut
hinder att göra sin skyldighet. Detta intelligensens uppgående
för sig sjelf är följaktligen ej af naturen beroende, utan är
ett evighetens ingripande i tiden. Det är en möjlighet, som
kan när som helst bringas till verklighet, och med hvilken
menniskan tagit sig sjelf ut ur natur-kaussaliteten. Och detta
förklarar, att hon härefter måste sjelf skaffa sig sitt arf. Det
är uppgåendet af personligheten; hvarmed menniskan satt sig
utom tiden. Men detta visar, att hennes uppkomst i
naturen ej är hennes egentliga uppkomst, utan denna sker af
och i henne sjelf. Intelligensens naturliga uppkomst- är så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
