Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ledes ej hans egentliga uppkomst; utan det är såsom ett sig
ur evigheten i det ändliga tändande ljus. Men huru kunde
menniskan vilja liksom gå utöfver sig sjelf, dermed
erkännande, att hennes egentliga verklighet ej är den naturliga,
utan den hon sjelf gör sig om detta ej innebure, att hon varit
förr än hon är, eller att hennes början och rot ligger utom
den sinnliga verkligheten? Detta är ock frihetens natur: att
förutsätta sig sjelf, sà att hennes vara är det hon sjelf gör.
Men redan deraf följer, att, om intelligensen således ej
uppkommer i det ändliga, går han ej heller deri under.
Vi återgå härefter att fortsätta vår analys af
personligheten. Vid försöket att förklara det gemensamma mellan
personer, hafva vi sagt, ledes man med nödvändighet till den
insigt, att hvar och en intelligens till möjligheten i sig
innehåller alla de andra, och att derförutan dessa ej en gång
för honom vore till. Men denna möjlighet af en enhet och
gemensamhet mellan flera personer blir för dem sjelfva ej
till såsom sådan, utan dess verklighet; hvilken till och med
är vilkoret för möjligheten af intelligensens tillvaro, såsom
sådan, för sig sjelf. Då alltså i detta afseende möjligheten
förutsätter verkligheten, hvilket ock är frihetens natur, slöto
vi vidare, att, ehuruväl det moraliska i medvetandet eller
böra t just såsom sådant i sin första form är till såsom en
möjlighet, hvilken väl är nödvändig, men dock ej mer, denna
nödvändiga möjlighet eller den moraliska lagen och det
moraliska ideal, hvartill den leder, ej ens såsom sådana vore
till, om ej detta moraliska ideal i annat afseende redan vore
verkligt: det är i sjelfva verket det moraliska begreppet af
Gud. Vanligen uttryckes filosofiens princip och mål
såsom förnuftets öfverensstämmelse med sig sjelft; och likväl
är i sjelfva verket redan förnuftets ljusning hos menniskan,
eller personlighetens uppkomst, samtidig med medvøtan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
