Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
fri. Den moraliska lagen förutsätter således alltid att jag
kan bilda och ombilda mig sjelf; den uttrycker alltså ej
någonting som är, utan något som kan vara (d. v. s. en
möjlighet) och som bör vara (d. v. s. en nödvändig möjlighet).
Man stannar vanligen härvid och antar den moraliska lagen
såsom något, hvartill jag allt mera kan närma mig utan
att någonsin fullkomligt kunna nå det. Deri ligger likväl
den motsägelse, att lagen, sålunda fattad, ej blefve en
möjlighet, utan en omöjlighet. Detta uttrycker med andra ord
den fordran, att lagen ej kan härledas blott från en abstrakt
vilja, som i densamma skulle uppenbara sig, utan att den
förutsätter en viljande eller en lagstiftare: det sedliga idealet,
nemligen ej blott såsom möjligt, utan äfven såsom verkligt,
i hvilket lagen af evighet är uppfyld. Först härigenom får
ock det goda sin sista bestämning. Det är, såsom vi nyss
sade, hvarken det till närvarande ögonblicket inskränkta
angenäma, icke heller det visserligen öfver ögonblicket höjda, men
dock af ett visst ändamål begränsade och relativa nyttiga;
utan eger först sin egentliga expression i det alltid sig lika
och i sig giltiga rätta, hvilket för menniskans medvetande
uppgår när hon möter en varelse, som samvetet säger henne
att hon ej kan behandla såsom medel, då hon i honom
fattar sitt eget väsende; hvarföre ock moral-lagens bästa
expression är den, som uttrycker denna fulla jemlikhet. I
följd af det nyss sagda, får nu detta sedliga, personliga
förhållande sin högsta bestämning såsom ett förhållande till Gud
eller en villig öfverensstämmelse emellan den gudomliga och
den menskliga viljan, ej den mellan menniska och menniska.
I detta menniskans förhållande till Gud är för öfrigt han sjelf
ej overksam, såsom ett ideal blott i tanken, utan han
kommer menniskan till mötes; — hvilket leder oss till den tredje
religiösa idéen, om medlaren, som just är detta verksamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
