- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
282

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

ideal. Men i och med detsamma denna insigt om det goda
inträder, antar ock begreppet om det onda sin egentliga
karakter; ursprungligen är det sjelfkärlek, men som öfvergår
till sjelfförstörelse och disharmoni med alla andra. Ty en
dubbelhet utgör intelligensens karakter; i följd deraf, då ett
jag ej kan finnas utan ett du, måste den sjelfkärlek, som
från detta ömsesidighets-förhållande vill utesluta sig, innebära
en sjelfiförstörande tendens, utan att dock kunna annihilera
sig; hvilket just är fördömelsens qval. En bild deremot af
det högsta ömsesidighets-förhållande är kärleken mellan
menniskor, nemligen den oegennyttiga kärleken,— ty äfven
kärleken har en dubbel natur, en sinnlig och en andelig: den
sinnliga kärleken fordrar uppoffring, den andeliga uppoffrar
sig sjelf; hvarföre vi ock sagt, att det finnes högre
expres-sioner på jorden af kärleken än köns-kärleken. All den
kärlek, som utan beräkning uppoffrar sig sjelf, är en afbild af
det högsta förhållandet mellan menniskan och hennes upphof.
Den moraliska lagens högsta uttryck är derföre ock det af
kärlek till Gud och nästan, — hvilken sednare redan i den
förra innefattas.

För att nu återgå till begreppet om medlaren, hvilket
vi redan vidrört, ledas vi, i närmaste sammanhang med de
tvenne öfriga idéerna, till detsamma derigenom, att
menniskan, såsom tillskrifvande sig frihet, måste koncipera sitt
väsende ej blott genom Gud, utan i Gud. Detta begrepp är
således det om den urbildliga menniskan eller det sedliga
idealet, hvars verklighet, såsom vi nyss visat, följer af den
moraliska lagen. Utan detta medlare-begrepp finnes ingen
religion; det framträder, om ock dunkelt, i alla. Så heter det
t. ex. hos Moses, att qvinnans säd skall söndertrampa ormens
hufvud, hvilket vill säga, att det ondas makt öfver
menniskan ej är evärdlig, utan hon eger förmåga att förkrossa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free