Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som derför kan vara filosofiens föremål? Eller hvilken är den
verklighet, som framträder i den ändliga verlden och visserligen inom
henne är inskränkt, men som likväl fattad i sin renhet och afsöndring
är fri från det ändligas brist? Det är tydligt af hvad vi förut yttrat,
att något af det, som af oss erkännes såsom verkligt, måste hafva
den nämnda karakteren. Med det verkliga förstå vi det, som i alla
afseenden har fullständig bestämdhet eller individualitet, så att det
genom det sätt, hvarpå det är eller verkar, är skildt från allt annat.
Det, som icke fyller denna fordran, må vara en sida, en bestämning
eller ett predikat hos ett verkligt eller hos ett väsende, men är icke
detta sjelft. Men verkliga i denna mening äro endast förnuftiga
väsenden eller personer och sinliga väsenden eller ting. Dessa äro de
enda individuela verkligheter, som äro föremål för vårt förnimmande
och om hvilka vi således kunna tala. Allt annat är bestämning
antingen hos tingen eller hos personerna.
Att dessa båda verkligheter äro vår erfarenhets och då också
vårt medvetandes innehåll, är obestridligt. Det första, som är gifvet
för menniskan eller bestämmer henne, är sinliga väsenden, kropparna
eller tingen. Ursprungligare äro visserligen de enkla sensationerna,
ty de innehålla potentielt tingen, som ur dem utvecklas för oss. Detta
gäller också om det fysiska universum såsom ett helt betraktadt,
hvil-ket är det ting, som är totaliteten af alla andra, ty äfven detta var
till möjligheten gifvet i vår känsla och har ur henne framstått såsom
utveckladt. Men såsom blott senterande är menniskan icke för sig
verklig och då icke heller bestämd af en för henne objektiv verklighet,
som hon från sig kan urskilja. Fullt bestämda och från hvarandra
begränsade föremål äro till för henne, först sedan hon utvecklat sig till
medvetet förnimmande och detta är först kropparna eller tingen.
Men äfven en annan art af individuel verklighet är till för
menniskan. Detta är andar eller personer. I sitt eget förnuftiga
sjelf-m ed vetande och i sin förnuftiga vilja eller i sitt eget personliga väsen,
som är enheten af dem båda, fattar hon en individuel och substantiel
verklighet, som är af annan art än tingen. I sitt sjelfmedvetande
eller personliga väsen fattar hon en reel eller sjelfständig enhet, till
hvilken allt annat hänför sig såsom bestämning, och detta kan icke
betviflas, då hon icke kan förneka sig sjelf. Hon fattar omedelbart
sig sjelf såsom förnimmande och viljande och hon hänför
förnimmelserna och viljandena eller handlingarna till sitt eget sjelf såsom deras
princip och grund. Och likaså fattar hon sig i personliga förhållanden,
hvilka äro vilkor för hennes egen personliga aktualitet och för hennes
utveckling till högre och fullkomligare personligt lif. Hon träder nem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
