Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen i förhållande till andra menniskor i det yttre, hvilka bon
visserligen icke fattar direkt och omedelbart såsom sig sjelf, men till
hvilka hon sluter från likartade yttringar med sina egna. Och äfven
rent inre personliga förhållanden utvecklas till verklighet för henne. I
dem ser hon de högre grunderna till sitt eget lif och dermed sitt
egentliga och sanna goda. Dessa förhållanden hafva såsom allt inre och
andligt ännu högre grad af visshet och nödvändighet än de persouliga
förhållanden, i hvilka menniskan står i det yttre. Det är nemligen
blott för den siuliga menniskan, som det yttre är fattligt och visst i
motsats mot det förnuftiga och andliga, det eviga och inre, som för
henne icke är det; men sedan hon blifvit vänd till det förnuftiga och
blifvit af detta fattad, visar sig förhållandet vara annorluuda och
motsatt.
Då nu, såsom vi sett, två till arten skilda, individuelt bestämda
verkligheter äro gifna för menniskan och begge föremål för hennes
förnimmande, så framgår såsom följd, att äfven tvenne slag af objektiva
förnimmelser eller kunskaper äro gifna för henne. Kunskap förutsätter
nemligen å ena sidan en förmåga eller ett subjekt, som eger
kunskapen, men å andra sidan äfven ett föremål eller en verklighet, med
afseende på hvilken han är giltig. Skall nu kunskapen vara i egentlig
mening fullkomlig, så måste han vara det såväl i subjektiv mening,
så att han utgör ett nödvändigt eller apodiktiskt sätt, hvarpå
subjektet förnimmer, som ock i objektiv mening, så att han uttrycker ett
lika nödvändigt sätt, hvarpå det verkliga är. Såsom sådan är den
egentliga kunskapen en nödvändig form, hvari subjektet uppfattar det,
som för detsamma är gifvet, eller sitt innehåll eller sina bestämningar.
För menniskan äro nu gifna en art af former, i hvilka hon uppfattar
tingen, och en annan art af former, i hvilka hon uppfattar förnuftiga
väsenden eller personer. Vår närmaste uppgift blifver nu att undersöka,
hvilken af de nämnda verkligheterna är den ursprungliga och sanna.
Och härvid betrakta vi de begge verkligheterna först med afseende på
deras form och sedan med afseende på deras innehåll, ty den sanna
verkligheten måste i begge dessa afseenden vara fullkomlig. Men att
angifva de begge verkligheternas skilnad med afseende på deras form
ärdet8amma som att angifva, huru de begge arter af kunskap, som för
menniskan äro gifna, skilja sig från hvarandra eller hvilken af dem,
som är fullkomlig, alldenstund kunskap, såsom vi sett, är det
verkligas form eller ett nödvändigt sätt, hvarpå det verkliga är. Att åter
angifva det verkligas innehåll är att företaga en undersökning om tinget
och personen för att se hvilken af dem, som motsvarar begreppet
verklighet. Och om det härvid kommer att visa sig, att de förnuftiga vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
