- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
20

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ling, lynne och temperament, eller en viss egendomlig andlig och
kroppslig bestämdhet hos menniskorna. Men nationaliteten i denna betydelse
hänvisar på och förutsätter ett högre personligt väsen, som bestämmer
dessa menniskor och af hvilket hon hos dem är ett uttryck eller en
företeelse. Och ordet nationalitet, som närmast betecknar den angifna
natursidan eller fenomenet, begagna vi äfven för att beteckna det
personliga väsende, som hon förutsätter såsom sin grund och som är den
organiska enheten af de väsenden, hos hvilka naturbestämdheten är
skönjbar. Då nu nationaliteten framträder under många väsentligen
olika former, så är tydligt, att hvarje sådan form förutsätter ett
sär-skildt förnuftigt väsen, som för henne ligger till grund och genom
hvilket hon vinner sin förklaring. Så t. ex. framträder nationaliteten
under mångfaldiga former inom hela slägtet, former, hvilka jernte de
olika landområdena äro grunden till menniskoslägtets indelning i olika
folk. Och äfven inom ett folk specificerar sig den nationela
egendomligheten i olika former, hvilka jernte de särskilda grannskapen afses, när
vi indela ett visst folk i provinser och landskap eller i olika kommuner,
hvilka derför rätteligen kunna sägas vara nationer eller folk i mindre
omfattning, ty dess medlemmar hafva sitt särskilda språk, sin dialekt,
sina egendomliga seder och bruk, äfven som en särskild kroppslig gestalt
eller konstitution och naturel. Och dessa olika nationaliteter genomgå
hvar och en sin särskilda utveckling, hos hvilken vi kunna skönja ett
konstant förlopp och hvilken derför förutsätter ett personligt väsen,
som är hennes innehåll och kontinuitet. Denna teoretiska eller ofria
utveckling måste återföras till ett väsen, som är grunden, från hvilken
hon utgår, lagen, af hvilken hon ledes, och ändamålet, till hvilket hon
tenderar. Och till detta väsen eller till denna personliga enhet
förhålla sig, jernte hela utvecklingen, äfven de angifna sinliga
bestämningarna, den nationela egendomligheten, såsom följderna till sin grund eller
verkningarna till sin orsak. Under dessa bestämningar eller såsom
deras substantiela innehåll se vi en lefvande och personlig ande,
kommunal- eller folkanden, som sätter sin prägel, sin individualitet på
sina lemmar. Ett folks språk t. ex. och de särskilda former, under
hvilka det framträder inom vissa afdelningar af folket, förutsätta en
gemensam sjelfmedveten ande, som lefver hos menniskorna eller
per-durerar hos generationerna och som hos dera gifvit sig ett för dem
gemensamt uttryck. Derför är det äfven jemte hela deo nationela
egendomligheten kännetecknet på ett folk och det underlag, som håller
menniskornas andliga gemensamhet för dem lefvande och aktuel,
äfven-som det material, i och genom hvilket hon vinner sin högre utveckling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free