Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skan. Hon har endast en sinlig förnimmelseförmåga och följaktligen
är äfven endast en art af väsenden för henne förnimbar, de sinliga
väsendena eller tingen, och likaledes endast en art af former, sinliga
förståndets former, som uttrycka det nödvändiga sammanhanget mellan
tingen, det allmänna sätt, hvarpå de äro och verka, eller deras lagar.
På denna ståndpunkt följer nu icke blott samhällets overklighet utan
för det första äfven menniskans, ty hennes personliga eller förnuftiga
ande är icke gifven eller verklig för någon sinlig förnimmelseförmåga,
icke ens sinliga förståndet. Med sinliga förniramelseförmågan fatta vi
hos menniskan blott hennes förgängliga del, som är den yttre naturens
tillhörighet. Men vidare måste här äfven lifvet förnekas, ty det
bestämmer icke eller står ej i förhållande till sinliga
förnimmelseförmågan, och slutligen äfven den oändlige personen eller Gud. Resultatet
blifver sålunda här scepticism. Lefvande eller personliga väsenden
d. ä. sann verklighet är för menniskan icke gifven och följaktligen icke
heller sann kunskap. Ty nekar man samhället, d. v. s. förnekar man
inom ett område ursprunglig och sann verklighet, så måste man
följaktligen, såvida man är konsequent, äfven inom alla andra områden
förneka henne, hvadan följden blifver scepticism. Och härmed måste
icke blott filosofi utan öfver hufvud all teoretisk verksamhet vinna sin
upplösning, ty alla teoretiska lifsyttringar, alla sinliga förnimmelser,
allt vetande om det opersonliga eller naturen, alla empiriska
vetenskaper, äro icke i egentlig mening ändamål i sig sjelfva och få af
menniskan icke så förhöjas, utan äro nödvändiga vilkor och medel, i
och genom hvilka menniskan har att vinna ett högre medvetande af
det osinliga och förnuftiga eller af de personliga väsendena, hvilket
alltså ytterst är deras ändamål, men då detta ändamål här icke är
verkligt eller för menniskan möjligt, så måste också det teoretiska lif,
som endast genom detsamma kan ega sitt värde, få sin upplösning.
Grunden är, att man här har förbisett något, som dock är
obestridligt, nemligec att menniskan bar en från den sinliga till sjelfva arten
skild förnimmelseförmåga, den förnuftiga, och att, — då en osinlig
förnimmelseförmåga förutsätter en osinlig verld, som förnimmes,
såsom äfven den sinliga förnimmelseförmågan förutsätter det sinliga
universum, — följaktligen för henne är gifvet ett från det sinliga till arten
skildt innehåll, de personliga väsendena, och likaledes äfven från de
sinliga till arten skilda former, de förnuftiga kunskaperna, som
uttrycka det nödvändiga sammanhanget mellan personerna eller deras
allmänna bestämningar.
Den andra anledningen till det faktum, att samhällets
personlighet icke erkännes, är den, att man icke har erfarenhet af de fordrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
