Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar eller af de förpligtelser. som samhället ställer på sina medlemmar.
Anledningen är här bristande pligtkänsla, känsla af samhällspligten,
eller bristande medvetande af den moraliska förbindelse, som utgår
från samhället. Den, som erkänner denna förbindelse, erkänner äfven
att samhället är en förnuftig vilja eller personlighet, af hvilken hans
egen vilja bestämmes, ty endast förnuftiga väsenden kunna vara grund
till en förbindelse, och i förpligtelsen, som han erfar, har han det
för-pligtande väsendet verkligt för sig. Den deremot, som icke har
erfarit samhällets verkningar på sin vilja, har ingen praktisk anledning
att erkänna dess verklighet, såsom äfven den, hvilken icke erfar sitt
samvetes vittnesbörd, icke har anledning att erkänna sitt eget
odödliga väsen, som under form af samvete först gifver sig tillkänna, eller
såsom den, hvilken icke erfar Guds verkningar på sin vilja, saknar
praktiska grunder för hans verklighet. Men förnekas
samhällsförbin-delsen, d. v. s. nekas inom ett område den moraliska förbindelsen, så
måste hon, så vida man är konsequent, äfven inom alla andra
områden förnekas, ty hennes giltighet är icke heller inoin dessa områden
mer än absolut. Erkännes icke den förbindelse, som utgår från
samhället, så erkännes icke heller den enskilda eller roenskliga
förbindelsen, som utgår från menniskans eget individuela förnuft, och icke
heller den religiösa förbindelsen eller den förbindelse, som utgår från
Gud; ty så väl menniskans eget förnuft, som det guddomliga förnuftet
förbinda menniskans vilja att erkänna samhället och dess förpligtelser,
hvaraf är tydligt, att om samhällsförbindelsen icke aktas eller
förnekas, äfven de förra förbindelserna dermed äro förnekade.
Resultatet blifver sålunda här praktisk scepticism och dermed upplösningen
af allt andligt och moraliskt lif. Och icke blott praktisk filosofi och
de former af praktiskt lif, om hvilka hon handlar, utan öfver hufvud
all praktisk verksamhet, alla sinliga viljanden eller handlingar, alla
det praktiska lifvets lägre yttringar, som icke äro ändamål i sig
sjelfva, måste på denna ståndpunkt få sin upplösning, ty då
ändamålet eller det moraliska lifvet icke erkännes, så måste jemväl de
vilkor och medel, som endast genom detsamma ega sitt värde och sin
betydelse, förfalla. Grunden är äfven här, att man har förbisett
något, som likväl icke låter förneka sig, nemligen att menniskan har en
från den sinliga viljan till arten skild vilja, som är förnuftig, och att
äfven denna förmåga enligt sitt väsen och begrepp förutsätter ett med
sig likartadt innehåll, förnuftiga väsenden, som äro henne förbindande
lagar och ändamål.
Då vi nu uppvisat de väsenden, om hvilka filosofien handlar, så
öfvergå vi till hennes indelning. Den allmännaste indelningen af filo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
