Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom desamma nedsättes? Den första form af det onda, som möter
oss, då vi rikta vår uppmärksamhet pa det menskiiga lifvet, är
osedligheten eller det moraliskt onda i iuskränkt mening. Härmed är
dock icke sagdt, att detta onda är det första, som af menniskan
er-fares. Då osedligheten är ett medvetet och fritt lif i strid mot
men-niskans eget individuela förnuft och dess fordringar och dä detta icke
är den första form af förnuft, hvaraf menniskan blifver medveten, så
kan icke heller osedligt lif vara den i erfarenheten först fattade
formen af det onda. Menniskan fattar sig nemligen först såsom bestämd
af andra väsenden och först sedan såsom bestämd af sitt eget, som
naturligen måste omedelbart fattas såsom ett inre. Andra väsenden
kan hon fatta såsom ett yttre och på detta sätt måste hon först fatta
det förnuftiga, innan hon kan fatta det såsom ett inre och på rent
andligt sätt. Men det att framstå såsom ett yttre är endast en form
och en ändlig form d. v. s. tillkommer ej väsendet i sig sjelft, utan
tillkommer det endast i förhållande till menniskan och genom henne.
Då meuuiskan icke kan på samma omedelbara sätt fatta sitt eget
väsen såsom ett yttre, så kan det icke heller först biifva af henne
ak-tuelt förnummet. Men häraf följer äfven, att hon icke kan mäta
eller jemföra sitt lif med denna form af förnuft och dess fordringar,
hvarför det osedliga lifvet icke kan vara det af henne först erfarna
onda. Menniskan dömer först sitt lif efter andras viljor, nemligen
först efter de menniskors, som på något sätt framstå såsom ledare för
de lägre ståendes lif, men då hon slutligen finner reiativiteten i hvarje
sådant mått, ledes hon till det oändliga förnuftet eller den
guddom-liga viljan, hvilken hon fattar såsom i sig god, och efter henne
dömer hon sitt lif, hvilket är ondt, emedan det strider mot hennes
fordringar. Irreligiositet är sålunda den form af det onda, af hvilken
menniskan i första hand blifver fullt medveten. Men äfven det
väsen, till hvilken hon här står i orätt förhållande, fattar hon ännu
såsom ett yttre och äfven dess vilja och fordringar föreställer hon sig
biifva på yttre och sinligt sätt uppenbarade. Till slut framstå dock
för henne alla yttre principer för skilnaden mellan godt och ondt, rätt
och orätt, sannt och falskt såsom relativa och tillfälliga och nu
drif-ves hon att fatta allt förnuftigt och sålunda äfven religionen eller Gud
såsom sitt inre väsendes innehåll. Nu blifver äfven detta väsende
sjelft för henne aktuelt och fattadt såsom en form af det goda, och
följaktligen blifver äfven det lif, som strider mot detta, fattadt såsom
ett ondt eller osedligt lif. Till slut vinner hon erfarenhet äfven af
brottsligt eller rättsstridigt lif, sedan rättssamhället inträdt i vår verld,
så att hon efter dess vilja och lag kan bedöma sin egen vilja och
hennes yttringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
