Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Erik Jakob Ekman. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3$
på hela det nuvarande världsförloppet, kom hans nya uppfattning
snart att giva färg åt hela hans offentliga förkunnelse. Detta
väckte betänkligheter, vilka ytterligare stegrades, då det blev
bekant, att han ämnade utgiva en större bok i ämnet. Som han nu
var 61 år gammal och enskilt låtit förstå, att han vid den snart
inträdande pensionsåldern ämnade draga sig tillbaka,
emedan han på grund av tilltagande ålder och ofta
påkommande gikt icke längre kunde resa som förr, bådo
missionsvänner, som intresserade sig såväl för hans som för
missionens bästa, att han skulle dröja med utgivandet av boken,
tills han avgått från sitt ämbete och således kunde publicera den
i egenskap av privatman. Detta vägrade han, emedan det enligt
hans mening kunde uppfattas som feghet. Boken utkom
således, under 1903, och väckte stort uppseende bland
missionsvännerna. Mot Ekmans lära uppträdde mest energiskt P.
Waldenström. Även predikantmöten landet runt togo avstånd från den
nya läran. Åtskilliga missionsvänner förklarade t. o. m., att de icke
längre till Missionsförbundet skulle insända sina gåvomedel, om
Ekman kvarstode som missionsföreståndare, varjämte i brev till
honom uttalades de svåraste och okristligaste domar, vilka i
många fall dock torde hava berott på missuppfattning av hans lära
(Jfr sid. 130).
Under sådana förhållanden uppmanade Ekman
distriktsföre-ståndarne att sammanträda och giva honom det råd, som
omständigheterna krävde. Distriktsföreståndarne samlades fördenskull
i Örebro, där de d. 24 och 25 februari 1904 diskuterade ärendet,
varefter de i en skrivelse till Ekman gåvo honom rådet att »för
fridens, kärlekens och Förbundets lugna utvecklings skull före
konferensen frivilligt avgå som missionsföreståndare». Ekman
följde detta råd och inlämnade till Missionsförbundets styrelse
d. 1 mars 1904 en skrivelse, vari han anhöll att fr. o. m. den I
nästföljande april bliva befriad från missionsföreståndareskapet
jämte övriga inom Förbundet av honom innehavda befattningar,
vilken anhållan bl. a. motiverades med att »det sålunda redan nu,
utan att konferensens mening och beslut behöver inväntas, blivit
fullständigt ådagalagt, att missionsföreståndaren icke äger rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
