Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Om försoningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ha tagit emot detta pris, denna lösen. Kristi stora gärning att
offra sig för vår frälsning — det är till denna Gud har behag men
alldeles icke till att genom den på något sätt eller av någon
anledning få mottaga betalning. Gud äras i allra högsta måtto
därigenom, att syndare i Kristus frälsas och sedan i sitt liv
förhärliga hans namn. Anselms betalningsteori tjänade sålunda icke till
att bereda Gud någon ära och vore därför helt och hållet
förkastlig.
12. Guds kärlek sträcker sig till hela världen, till alla.
Ingen behöver beveka honom därtill, liksom ingen behöver
förmå solen att lysa. Just däri är Guds kärlek till oss uppenbar,
att han givit oss sin son.
För att kunna förklara sammanhanget mellan Gud och
människan i fråga om försoningen, rättfärdiggörelsen och helgelsen
framställer Ekman i stora drag Gamla testamentets offerlag och
söker visa, att vad enligt denna påbjudes och utföres i fråga om
tabernaklet, offer, tvagningar o. d. påtagligen förebildar Kristus
och hans verk men utgör dock i detta avseende blott skuggbilder,
vilka först i Nya testamentets Messias bliva full verklighet.
översteprästen — säger Ekman — förebildar, såsom särskilt
Ebreerbrevet visar, i många avseenden Kristus. Översteprästen
är dock tillsatt endast efter timlig lag knappt för egen livstid.
Kristus däremot är den utomordentlige, lik Melkisedek »utan
begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv», »överstepräst
efter lagen om oförgängligt livs kraft» (Ebr. 7: 16) och förbliver
det för beständigt. .
Nu heter det om översteprästen vid hans invigning (Läs 2 Mos.
hela kap. 29!), att för honom skulle därvid framföras till ingången
av församlingshyddan £n stut till syndoffer och att översteprästen
skulle, innan stuten offrades, lägga sina händer på dess huvud.
En del av stutens blod skulle strykas på altarets horn och allt det
övriga blodet slås ut vid foten av altaret. Allt fettet, som betäckte
inälvorna, och nätet över levern, båda njurarna och fettet på dem
skulle uppbrännas på altaret. Köttet av stuten, dess hud och
oren-lighet skulle uppbrännas i eld utanför lägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
