Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Om försoningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
»Det syndoffer», säger Ekman med anledning därav,1 »som förekom
vid översteprästens invigning och varigenom han blev präst, föranleddes
icke därav, att han just då hade några särskilda synder, för vilka han
behövde frambära detta offer. Nej, översteprästen ville med invigningens
syndoffer framställa, att han, som skulle bära och bortbära andras
synder, själv icke ville leva ett själviskhetens, d. v. s. ett syndens liv, utan
offra sig helt på Herrens altare, giva åt Herren hela sin inre människa
samt övergiva allt, som var orent och syndigt, och låta detta fara. Detta
framställdes i bildspråk genom det olika förfarandet med offerdjurets
olika delar.»
»Betrakta vi», fortsätter Ekman, »huru man förfor med den till
syndoffer slaktade stuten, så hava vi särskilt att giva akt på tvenne viktiga
moment. Först och främst skulle blodet, som är uttrycket för livet enligt
de orden: kroppens liv är uti blodet (3 Mos. 17: 11), slås ut vid foten av
brännoffersaltaret, sedan man dock med fingret bestrukit altarets horn.
Genom att offra något på brännoffersaltaret tillkännagav man, att man
ville hängiva det dt Gud. Att utslå blodet vid foten eller på botten av
detta altare för att där förbrännas, det betecknade således, att den som
lagt handen på offerstutens huvud ville helt giva sitt liv dt Herren. Men
därtill kom ännu en annan sak. Man skulle ock på samma altare
uppbränna fettet på inälvorna och nätet över levern samt de båda njurarna och
fettet, som är på dem. Det feta är i allmänhet en bild av det bästa och
dyrbaraste. Njurarna åter beteckna det allra innersta hos människan. Så
heter det t. ex.: Du, rättfärdige Gud, prövar hjärtan och njurar (Ps. 7: 10).
Äter säger David: Pröva mig, Herre, och försök mig! Rannsaka mina
njurar och mitt hjärta! (Ps. 26: 2). Och i Jer. 11: 20 heter det: Herren
Sebaot är en rättvis domare, som prövar njurar och hjärta; flera andra
ställen att förtiga, varest ordet »njurar» förekommer för att beteckna det
allra innersta. Att nu offra på brännoffersaltaret det feta samt njurarna,
det betecknade, att prästen ville giva det bästa, han hade, ja, sitt allra
innersta å.t Herren. Genom blodets offrande hade han förut givit tillkänna, att
han ville giva sitt liv åt Herren. Meningen med offringens första del var
således den, att prästen ville på ett åskådligt sätt framställa, huru han
helt och hållet med sitt liv och sitt innersta väsen ville överlämna sig åt
Herren till hans tjänst.»
»Därefter följde den andra delen av stutens offrande, då köttet, huden
och orenligheten skulle föras utom lägret för att uppbrännas. Dessa
yttre delar av djuret utgöra sätet för de sinnliga lustarnd och
begärelserna samt representera därför det orena och syndiga. De
skulle därför lämnas åt förbränningen och tillintetgörelsen. Med allt
detta ville den offrande prästen giva tillkänna, att liksom han hade givit
sitt liv och hela sin inre människa åt Herren, så ville han ock dö bort från
sig själv ooh skilja sig från allt syndigt och orent. Han, som skulle
bortbära andras synder, borde ju i främsta rummet vara redo att för egen
del låta allt orent och syndigt fara för att kunna vara skicklig att
fullgöra sitt ämbete. Stutens offrande till syndoffer framställde således i ett
rikt bildspråk översteprästens rättfärdighet och renhet.»
»Men vad som på. ett förebildande sätt framställdes, när prästen vid
sin invigning offrade stuten till syndoffer, det har på det allra
härligaste sätt och i det allra rikaste mått gått i uppfyllelse på
Jesus Kristus. Ty även till hans insättande att vara överstepräst
hörde, att han offrade ett syndoffer, varigenom han skulle ådaga
1Se boken: Skugga och Verklighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
