- Project Runeberg -  Dr E. J. Ekman : en biografi /
96

(1919) [MARC] Author: Josef W. Håkanson With: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Om försoningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

således, att genom livets fulla överlåtelse åt Gud skulle ock förbindelsen
mellan den offrande och Gud fortfara. Uti blodets stänkande mot förlåten
sju gånger låg således en skön symbolisk handling. Men det var icke
nog därmed. Sedan skulle det övriga av blodet utslås på botten av
bränn-offersaltaret, varigenom samma sak betecknades som genom blodstänkningen,
ehuru genom en annan symbolisk handling. Vi påminna om vad *vi flera
gånger yttrat, att nämligen offrandet på brännoffersaltaret betecknar
hängivenhet åt Gud. När nu blodet utgöts och uppbrändes på detta altare,
så betecknades därmed, att den offrande ville hängiva sitt liv åt Herren.
Att offerdjurets ädlare delar likaledes uppbrändes på brännoffersaltaret,
därmed antydde den offrande, att det bästa, han hade, ville han lämna till
Herrens tjänst. Han ville icke vidare leva sig själv utan Herren till
behag; och därmed bevisade han tydligt, att han ej vidare ville förbliva i
synden.»

»Detta offer motsvarar, såsom vi ofta påpekat, den botfärdiga
människans syndabekännelse. Till en sådan uppriktig syndabekännelse hörer,
att människan vill helt och hållet övergiva synden med dess lustar samt
lämna hela sin varelse till en egendom åt Herren. En syndabekännelse,
som icke har sådant med sig, är av intet värde. Men däremot följer
förlåtelse ovillkorligen på en bekännelse, som har med sig ett övergivande av
synden och ett helt överlåtande åt Herren enligt de orden: ’Den som
döljer sina fel, honom skall icke gå väl; men den som erkänner och
övergiver dem, han skall fd ’barmhärtighet’ (Ordspr. 28: 13). Aposteln
Johannes betygar: ’0m vi bekänna våra synder, han är trofast och rättfärdig,
så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet’
(1 Joh. 1:9). Ingen, som vill helt lämna sig åt Herren och övergiva synden
och orättfärdigheten, behöver gå ined oförlåtna synder. Nej, i samma stund
människan i ett botfärdigt sinne vänder sig till Herren, i samma stund
har hon ock förlåtelse för sina synder; och så fullständig är denna
förlåtelse, att David kunde säga: ’Så långt som öster är ifrån väster, så långt
låter han våra synder var ifrån oss’ (Ps. 103: 12). Ja, ’han kommer våra
synder icke mer ihåg’ (Es. 43: 25).»

18. Också skuldoffret var ett folkets offer. Ekman säger, att
det ingalunda är lätt att kunna angiva betydelsen av detta offer.

»Vad vi dock», yttrar han, »tro oss kunna med bestämdhet säga, är.
att detta offer i likhet med folkets övriga offer icke var en förebild till
Kristus utan framställde allenast den botfärdige israelitens skuldkänsla
och behov av att, där det var möjligt, ersätta den förfördelade nästan vad
som var brutet. Att detta offer icke var en förebild till Kristus, är klart
därav, att skuldoffret varken förekommer vid prästernas invigning, ej
heller ingår det i de offer, som offrades på försoningsdagen. Vid intet av
dessa tillfällen omtalas, att man offrat skuldoffer. I Nya testamentet
finnes icke ett enda ställe, varest skuldoffret synes hava fått sin
uppfyllelse i Kristus. Då Ebreerbreveta författare tydligen visar, att de
brännoffer och syndoffer, vilka förekommo vid prästernas invigning, fått sin
uppfyllelse i Kristi fullkomliga överlåtande åt Guds vilja, vadan det heter:
’Till brännoffer och syndoffer hade du icke behag; då sade jag: Se, jag
kommer, i boken är skrivet om mig, för att göra, o Gud, din vilja m. m..’
(10 kap. 7 och följ.), så höra vi honom däremot aldrig säga: ’Till
skuldoffer hade du icke behag, men nu har Kristus kommit såsom det rätta
skuldoffret.’ Nej, aldrig. Och det är ju underligt, om skuldoffret
förebildade Kristus, att den Heliga Skrift aldrig med ett ord talar därom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:06:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejekman/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free