Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - En ny himmel och en ny jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 26
Paulus säger, att Gud har föresatt sig, med avseende på den hushållningen
i tidernas fullbordan, att i Kristus sammanfatta allt, både det som är i
himmelen och det som är på jorden (Ef. 1: 9, 10), så skola vi ock få se,
att Herren till sist, om än först i ’tidernas fullbordan’, vunnit seger över
de mest hårdnackade. Ty Gud har inneslutit alla under otro, på det att
han skulle förbarma sig över alla.»
Människans onda vilja K’mår Gud förändra och böja under
sin vilja samt för övrigt tillintetgöra all satans makt, ty för Gud
är ingenting omöjligt, förklarar Ekman. All ondska skall i sinom
tid fly såsom det tjocka mörkret för den uppgående solens glans
och Gud vara allt i alla (i Kor. 15: 28).
Det ordet »evig» (t. ex. i Matt. 25: 46) anser Ekman icke
betyda ändlös utan begränsad tid. Även sådana bestämningar till
Guds domar som: »masken icke dör och elden icke släckes»,
»uppbränna i osläcklig eld» o. d. tyder Ekman så, att straffet
även där avser en begränsad tidrymd.
Han anför till bevis därpå, att Gud i sin nåd även efter döden
frälsar människors barn, ofta bl. a. Ebr. 9: 15 samt 1 Petr. 3: 19
—20 och till bevis på hela skapelsens återställelse likaledes ofta
Ef. 1: 9—10.
Ekman citerar också en hel mängd auktoriteter för att bestyrka
läran om alltings återställelse, såsom Klemens Alexandrinus,
Origenes, Gregorius av Nyssa och Krysostomus. Man kunde ock
tillägga många andra, såsom tyske professorn Schleiermacher och
engelske teologen F. W. Farrar m. fl.
Såsom bekant, opponerade sig lektor P. Waldenström skarpt
mot Ekmans framställning om alltings återställelse såsom ock
mot varje annan sådan läroåskådning. Den strider absolut mot
Guds heliga ord, sade han.
»På intet enda av de ställen, där Herren eller hans apostlar tala 0111 de
ogudaktigas förtappelse», säger Waldenström, »göres ens den minsta
antydan om att detta tillstånd skulle vara en reningseld, varigenom de
skulle renas för att till sist gå in i det eviga livet.»
»När Herren talar om huru de ogudaktiga skola stängas ut i mörkret
utanför Guds rike, i gråt och tandagnisslan, och det utan ett enda ord
med antydan om ändring (Luk. 13:25—28), kan väl då någon människa
med sunt förnuft tro, att han menar, att detta skall vara en väg för dem
till omvändelse och frälsning? Eller när Herren liknar de ogudaktiga vta
ofruktbara träd, som huggas av och kastas i elden (Matt. 7: 19), eller via
ogräs, som bindes ihop och kastas i elden (Matt. 13: 30), och när
Johannes döparen liknar dem vid agnar, som brännas upp (Matt. 3:12), kan
väl då någon utan det grövsta våld på textens ord tro, att Herren ocn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
