Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 2. E. J. Ekman och distriktsföreståndarna. Av E. F. Holmstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i55
kallade och utsände Förbundet redan från början
resepredikanter, företrädesvis till i andligt avseende mörka och efterblivna
orter. Därjämte har inre missionen avsett att bland Guds folk
åstadkomma bibliskt församlingsliv. I detta syfte utsändes
rese-ombud. I båda dessa avseenden kröntes verksamheten med stor
framgång. Kraftiga väckelser uppstodo runt om i landet, och
många kommo till tron på Kristus. Dessa jämte de troende, som
funnos förut, sammanslöto sig till församlingar efter Nya
testamentets förebilder. En mängd missionsföreningar, i vilka de
troende förut varit förenade, ombildades också till församlingar.
E. J. Ekman var en bland dem som allra kraftigast i tal och
skrift ivrade för detta församlingsbildande och för biblisk
ordning inom församlingarna.
Många av dessa ägde inom sig själva personer med tillräcklig
begåvning och kristlig mognad för att utan hjälp och råd utifrån
kunna taga hand om vården och ledningen, men många
församlingar saknade också denna förmån. Ju mera verksamheten
utvecklades, desto svårare blev det att hinna komma alla dessa till
hjälp. Allt kraftigare gjorde sig behovet av en särskild institution
för detta ändamål gällande liksom ock av en fastare organisation
församlingarna och föreningarna emellan. Från flera håll
inkom-mo också till styrelsen och konferensen framställningar härom, och
1885 års konferens antog ett förslag till »råd» för församlingarna,
vilka råd skulle tryckas och till församlingarnas tjänst utsändas.
Dessa »råd», givna i sju särskilda punkter, fyllde dock ej
behovet i församlingarna. Dessa behövde personlig hjälp och
ledning. Nya skrivelser och framställningar i ämnet ingåvos, och
vid 1887 års konferens tillsattes en kommitté med uppdrag att
framlägga förslag till ordnande av denna viktiga angelägenhet.
1888 hade kommittén sitt förslag färdigt och framlade det för
konferensen, som också antog det med några ändringar och
till-lägg. »Därigenom infördes den viktiga och för Svenska
Missionsförbundets utveckling betydelsefulla verksamheten, som ligger i
stadgandet om distriktsföreståndare och som finnes intagen i.
andra kapitlet av Missionsförbundets stadgar, som handlar om
Svenska Missionsförbundets organisation.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
