Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 2. E. J. Ekman och distriktsföreståndarna. Av E. F. Holmstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Bestämmelserna om distriktsföreståndarnes verksamhet hava
visserligen på grund av de lärdomar, som erfarenheten givit, i
någon mån ändrats, men i huvudsak har det förblivit vid vad
som från början stadgades därom.
Vid denna institutions tillkomst var Ekman en av de starkast
verkande krafterna. För honom stod det klart, att om Svenska
Missionsförbundet skulle kunna äga bestånd för framtiden och
utvecklas i sund och god riktning och till välsignelse fylla sin
mission bland vårt folk och i hednavärlden, så måste dess
organisation göras fast och föreningar och församlingar knytas så nära
samman som möjligt. Förbundet måste få ett organ, genom
vilket det kunde stå i ständig förbindelse med sina medlemmar och
som bevakade dess intressen och vore liksom dess öga, hand och
öra ute i bygderna. Därför hälsade han
distriktsföreståndare-institutionens införande med tillfredsställelse. Han såg i denna
ett synnerligen lämpligt och kraftigt organ för detta ändamål.
Vad distriktsföreståndarne skola kunna uträtta, beror
emellertid i hög grad på deras personlighet. Lyckas man få väl
kvalificerade personer på de platserna, så kunna de uträtta ofantligt
mycket, ty tillfällen och möjligheter till initiativ stå dem mer än
andra predikanter till buds. Ekman gjorde ock allt, vad han
kunde, för att få de viktiga posterna besatta med så dugande
krafter som möjligt. Han gjorde resor och besökte möten i
distrikten, där kandidatfrågan diskuterades och överläggningar höllos
med vännerna om lämpliga personer för kallet.
En tid var dock distriktsföreståndareinstitutionen ganska
impopulär bland en del predikanter och missionsvänner och blev
ganska skarpt klandrad. Många fruktade, att
distriktsföreståndar-na skulle bliva någon sorts nya biskopar och att deras
verksamhet skulle bliva ett led i strävandet att av Missionsförbundet
skapa ett frikyrkosamfund. Sådant avsågs dock icke vare sig
av konferensen eller av Ekman personligen, ty enligt hans
mening var Förbundet de facto ett samfund, men ett samfund, vars
organisation behövde göras fastare, och den uppgiften ansåg han
distriktsföreståndareinstitutionen ägnad att främja. Ekmans
förtroende till denna institution och de förhoppningar han knöt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
