Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Den överraskning, för att använda ett milt ord, som 1887 års
senare Stockholmsval eller det som avsåg perioden 1888—1890
beredde landet, är ännu i friskt minne. Av de 22 representanter
av frihandelsvänlig och liberal åskådning, som vid valet utsågos
med avsevärd majoritet, befanns en häfta för några års gamla
utskylder med ett belopp, som rörde sig omkring 11 å 12 kronor.
Av denna anledning överklagades valet med påföljd, att alla
valsedlar, som upptogo namnet å ifrågavarande person, kasserades.
Men då övriga 21 kandidater också voro upptagna å dessa
sedlar, fingo de göra den försumlige skattebetalaren sällskap och
föllo likaledes igenom. Så hände sig på grund av bristfälliga
valbestämmelser, att den protektionistiska minoritetens
kandidater förklarades valda. Därigenom möjliggjordes tullsystemets
införande vid 1888 års riksdag. Här kunde man med skäl
till-lämpa satsen: små orsaker, stora verkningar.
Till undvikande av dylika katastrofer för framtiden blev
Stockholm därefter uppdelat i 5 valkretsar. Emellertid återerövrade
liberalerna där vid valen 1890 samtliga platser, och nu var
Ekman med. Han insattes för 3:dje kretsen, inom vilken han bodde
och där de frikyrklige torde ägt sina största försänkningar.
Naturligtvis räknade man med att dessa skulle använda den sedel,
å vilken Ekmans namn förekom. Sålunda hade han åter vunnit
säte och stämma i andra kammaren från och med år 1891.
Även denna gång invaldes han i kammarens 3:dje tillfälliga
utskott. Enär andra kammaren gått med på att bevilja medlem
av svenska statskyrkan rätt att utträda, utan att det samfund,
till vilket han ville övergå, behövde uppgivas, gällde det att
smida, medan järnet var varmt, för att också få första kammaren
med på reformen. För att göra denna mera smaklig för
sistnämnda kammare fann Ekman det bäst att i skrivelse till k. m:t.
anhålla om förslag till ändrade bestämmelser ifråga om rätten
att utträda ur svenska statskyrkan och väckte motion i dylikt
syfte. Någon dag senare förnyade även pastor Jak. Erikson sin
förut framburna motion i ämnet men begärde omedelbart beslut
av riksdagen utan frågans hänskjutande till k. m:t. Kanske var
överenskommelse träffad mellan motionärerna att gå fram på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
